Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om det elektriska fältets inflytande på ljusemissionen. Av prof. J. Koch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM DET ELEKTRISKA FÄLTETS INFLYTANDE PÅ LJUSEMISSIONEN. 103
av ljusemissionen från första katodskiktet. Vid en glimström
i förtunnad gas förefinnes alltid en icke obetydlig
spänningsdifferens mellan katod och anod. Största delen av detta
spänningsfall är lokaliserat till omedelbar närhet av katoden, och
i första katodskiktet har man på en kort sträcka ett stort
potentialfal], d. v. s. fältstyrka om åtskilliga tusen volt pr
cm. I förbigående sagt är det samma spänningsfall, som
förlänar de positiva atomionerna på framsidan av katoden den
betydande hastighet, varmed de rusa in mot katoden och
därvid giva upphov till såväl första katodskiktet som också till
kanalstrålar. I det första katodskiktet sker således redan
spontant ljusemissionen under inflytande av ett elektriskt fält.
Genom avsiktlig ökning av strömtätheten på katoden kan
detta fält avsevärt förstoras. Metoden, som förnämligast
utarbetats av Lo Surdo, synes hava blivit mycket omtyckt.
Urladdningsröret är enklare byggt och kan drivas med
väsentligt enklare elektriska hjälpmedel. Därtill kommer större
ljusstyrka och kortare expositionstider. En avgjord nackdel
är, att fältet i första katodskiktet icke är konstant. För
kvantitativa mätningar skulle metoden ensam för sig vara
otillfredsställande. Men om man utnyttjar undersökningarna
över väte- eller heliumlinjernås uppdelning, utförda enligt den
nyss beskrivna kanalstrålemetoden, och genom avsiktlig
förorening av gasinnehållet med vätgas resp. helium får tillfälle
att å spektralplåten iakttaga de uppdelade väte- resp.
heliumlinj erna, så blir olägenheten ej längre så kännbar. Genom
mätning av dessa linjers uppdelning har man ju fältet i varje
punkt bekant.
Lo Surdo har utformat metoden såväl för studiet av
trans-versal-som longitudinaleffekten. Av förut angivna skäl åtnöjer
jag mig emellertid med att redogöra för anordningarna i vad de
avse undersökning av transversaleffekten. Fig. 3 utgör ett
längdsnitt genom urladdningsröret med de förbättringar,
som vidtagits av Nyquist och Stark. Katoden (K) består av
ett 4 mm tjockt kopparstift, upptill beklätt med en hatt (H)
av aluminium (eller annan metall resp. metallsalt; jfr sid. 102)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
