Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om det elektriska fältets inflytande på ljusemissionen. Av prof. J. Koch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En del teoretiska undersökningar, vilka antingen
tillkommit före den elektriska spektraleffektens upptäckt eller endast
haft tillgång till de första ofullständiga experimentella
resultaten, hava visat sig vara förhastade. Om andra hithörande
teoretiska arbeten åter måste man ovillkorligen erkänna, att
de presterat utmärkt vackra resultat, även om man samtidigt
nödgas framhålla punkter, där teori och experiment ännu gå isär.
Såsom jag redan inledningsvis påpekat, sökte Voigt i
början av 1900-talet förutberäkna den elektriska uppdelningen
av spektrallinjer. Voigt antog, att en inneratomistisk elektron
för små förflyttningar var bunden vid sitt jämviktsläge
genom en kvasielastisk kraft, proportionell mot avståndet till
jämviktsläget, men att denna bindning för större avstånd ej
Längre var en lineär funktion av detsamma. Han antog vidare,
att det inneratomistiska kraftfältet var centriskt symmetriskt.
Den Voigtska teorien gav bland annat till resultat, att
longitudinaleffekten borde uppvisa endast en förskjutning av
spektrallinjen utan polarisation; transversaleffekten däremot skulle
bestå i en förskjutning och tillika sönderdelning av linjen,
varvid komponenten parallellt med fältet (= p-komponenten)
borde förflyttas o ggr mera än den mot fältet vinkelrätt
svängande komponenten (s-komponenten). Uppmätta i
våglängdsändring borde såväl förskjutning som uppdelning vara
proportionella mot kvadraten på fältstyrkan. Såsom redan
anmärkts, bestå betydande differenser mellan Voigtfs teori och de
experimentella resultaten.
Efter Stark1 s upptäckt sökte Voigt förbättra sin teori
genom att antaga ett centriskt dissymmetriskt kraftfält. Den
modifierade teorien ledde till, att den elektriska uppdelningen
skulle beträffande longitudinaleffekten bestå i en duplett och
vid transversaleffekten i en kvadruplett, med komponenterna
symmetriskt belägna kring den ursprungliga linjens plats.
Komponenterna skulle förflyttas proportionellt mot fältstyrkan,
p-komponenterna 2 ggr mera än s-komponenterna. Även med
denna modifikation kom Voigt icke på långt när i anslutning
till experimenten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
