Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Omkring relativitetsteorien. Av prof. C. W. Oseen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att det är omöjligt att ge något svar på denna fråga. Den
metod vi bruka använda för att jämföra två kroppar, som
befinna sig på olika ställen, med avseende på deras storlek
är den, att vi först mäta den ena kroppen med något
måttband eller någon måttstock och därpå flytta måttbandet eller
måttstocken till den andra kroppen samt slutligen mäta
denna-Finner man samma mått för bägge kropparna, sägas de vara
lika stora. Denna utsago vilar uppenbarligen på det
antagandet, att måttbandet självt icke ändrat sin längd under
flyttningen. För den, som antar, att en sådan längdändring ägt
rum — och det finns intet sätt att vederlägga detta
antagande — utgör mätningen intet bevis, att kropparna äro lika
stora. Varje jämförelse i storlek mellan kroppar, som befinna
sig på olika ställen, måste vila på ett antagande, som i
vidaste mån är godtyckligt.
Jag tror, att det sagda skall bli klarare genom ett
exempel. Antag, att en man har att uppmäta en sträcka på en
jämn yta, och att han därvid går så till väga, att han går
denna sträcka fot för fot. Han får då ett visst tal som mått
på sträckans längd. Men antag nu, att i något hörn av
världen den märkvärdiga lagen skulle vara gällande, att då en
man går (fot för fot) åt ett håll, hans egna dimensioner för
varje steg minskas till hälften, medan däremot, om han tar
ett steg i motsatt riktning, hans dimensioner växa till det
dubbla. Antag, att invånarna i denna kant av världen icke
känna till denna märkvärdiga lag. Även här kan den
uppgiften föreligga att uppmäta en sträcka på en jämn yta. Även
här kan en man söka lösa denna uppgift genom att gå
sträckan fot för fot och räkna stegen. Men antag nu, att sträckan
ligger just i den riktning, där ett steg medför förminskningen
av alla dimensioner, alltså även fotens dimensioner, till
hälften. Mannen själv märker intet av förminskningen. Han tror,
att hans fot ständigt är lika lång. Han får ett tal, som han
tror vara måttet på längden av sträckan och som för honom
också är måttet på längden. Men naturligtvis är detta ett
helt annat mått än det som vi, som veta, att mannens egna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
