Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Omkring relativitetsteorien. Av prof. C. W. Oseen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligt, att svaret icke är självklart. Relativitetsteorien har i
själva verket i alla sina olika gestalter en starkt formell
karaktär. Det framträder i den speciella relativitetsteorien t. ex.
i påståendet, att varje rörelse skall beledsagas av en
sammandragning av den i rörelse stadda kroppen, utan att det tillätes
att fråga efter någon orsak till denna sammandragning. Även
gravitationsteorien har denna formella karaktär. Det den ger
oss är föreskrifter, hur vi skola utföra beräkningen av en
planetrörelse. Yarpå det innerst beror, att planeten i solens
närhet rör sig på annat sätt än långt därifrån, därom yttrar
den sig icke. Men då detta är sagt, vill jag fråga: ger oss
någon fysisk teori mera? Kan teorien någonsin tränga under
ytan av fenomenen? Kan den ha någon annan uppgift än att
utforska samband mellan fenomenen? I detta avseende kan
relativitetsteorien tävla med vilken annan teori som helst.
Den har gjort bestämda utsagor om fenomen, som, om den är
riktig, måste existera. Det är till dem vi nu skola vända oss.
Det kan synas onödigt att på tal om den allmänna
relativitetsteoriens experimentella bekräftelser erinra därom, att
denna teori lika väl som den Newtonska förklarar
planetrörelsen.1 Om teorien på denna punkt icke överensstämt med
verkligheten, hade den ju från början varit dödsdömd. Dock vill
jag betona detta faktum. Det är icke så trivialt, som vid
första påseende kunde synas. Det är nämligen alldeles icke
så att alla de banor, som enligt Einsteins teori äro möjliga,
uppfylla de tre Keplerska lagarna. Det är tvärtom blott en
liten skara av banor, som ha denna egenskap. Men till denna
lilla skara höra solsystemets planetbanor. Det, som
karakteriserar dessa speciella banor, är nämligen, att planetens
avstånd från- den attraherande massan alltid är stort i
förhållande till dennas dimensioner. Om de från de Keplerska
lagarna starkt avvikande banor, som icke uppfylla detta villkor,
äga fysikaliskt intresse, veta vi icke. Så mycket större är.
det intresse, som knyter sig till det förhållandet, att en av
1 Jag bortser här från en svårighet, varom i andra delen av denna
uppsats skall bliva tal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
