Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Omkring relativitetsteorien. Av prof. C. W. Oseen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kan a,nvända dem. De linjer, som skola begagnas, måste
såväl i solspektrum som i det spektrum, varmed detta jämföres,
ligga så långt från andra linjer, att intensiteten på båda sidor
kommer så nära 0 som möjligt är. De måste dessutom genom
fullkomligt symmetriskt utseende visa, att de icke uppkommit
genom överlagring av flera linjer. Försummar man dessa
försiktighetsmått, kunna skenbara, okontrollerbara förskjutningar
uppträda. De båda författarna finna nu, att i det nämnda
kvävebandet endast nio linjer uppfylla dessa villkor. Dessa
linjer äro alla förskjutna åt rött. Förskjutningens
genomsnittliga värde motsvarar den Dopplereffekt, som skulle
åstadkommas genom en hastighet av 0,56 km per sek. Den effekt
Einstein förutsagt uppgår till 0,6 km per sek. — Jag vill till
denna redogörelse tillägga, att även en fransk forskare funnit
Einsteins teori överensstämma med verkligheten.
Jag har redan nämnt, att ljusets fortplantningshastighet
enligt Einsteins teori är mindre i solens närhet än längre bort
från densamma. Då även i denna teori en ljusstråle på
kortast möjliga tid går från en punkt till en annan, så följer,
att en stråle, som passerar förbi solen, måste göra en båge
omkring denna, emedan den därigenom kommer fortare fram.
För oss, som förlägga en kropp i den riktning, som strålen
har, då den träffar vårt öga, ter det sig så som om stjärnan
befunne sig på större vinkelavstånd från solen än vad den
verkligen är. Einstein har beräknat denna förskjutnings
storlek och funnit, att den för en stjärna omedelbart intill
solkanten uppgår till 1,"74. — Flera försök ha gjorts att påvisa
denna effekt. Redan 1914 var en tysk expedition utrustad
för att i Kyssland begagna den totala solförmörkelse, som
detta år var synlig i norra och östra Europa, till en
undersökning över fenomenet. Världskrigets utbrott omintetgjorde
planen. De svenska expeditionerna, som i Norrland iakttogo
solförmörkelsen, lyckades icke erhålla några fotografier av
stjärnor nära solskivan, emedan dessa doldes av koronan.
Större lycka hade en engelsk expedition vid 1919 års
solförmörkelse. Ännu torde det vara i färskt minne, vilket upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
