Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De sista årens framsteg på radioaktivitetens område. Av doc. Eva Ramstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE SISTA ÅRENS FRAMSTEG PÅ RADIOAKTIVITETENS OMRÅDE. 161
tidigt fann man, att aktinium alltid förekom i uranmineralen
och därtill i en bestämd proportion till den ingående
uranmängden. Kvantiteten aktinium var emellertid för liten, för
att detta ämne skulle kunna vara en direkt
transformationsprodukt i uran-radiumserien, däremot kunde det uppkomma
genom en grentransformation liknande den, som förefinnes
vid radium C.
Det har gjorts många försök att bestämma platsen för denna
dubbelsönderdelning, och allmänt antas nu, att den äger rum
vid uran II. Den största delen av detta ämnes atomer skulle
alltså, med utsändande av a- strålar, övergå till ionium, radiums
modersubstans, under det att en liten del (uppgifterna växla
mellan 3—8 %) likaledes under a-strålning skulle bilda uran Y.
Detta ämne, som har en halveringstid på 25 timmar, utsänder
/?-strålar, varvid det med all sannolikhet transformeras till
aktiniums modersubstans. Denna upptäcktes 1918 dels av
Hahn och Meitner, som benämnde den protaMinium (Pa),
dels av Soddy och Cranston, som kallade den ekatantal, på
grund av att den i kemiskt hänseende liknar tantal, är dess
högre homolog i det periodiska systemet.
Protaktinium utsänder a-strålar, vilkas räckvidd är 3,3
cm., och dess halveringstid har beräknats till omkring 12 000
år. I sammanhang härmed har aktiniums egen halveringstid
bestämts till cirka 20 år.
Ett nytt stöd för läran om isotoperna, ämnen med olika
atomvikt, men oskiljbara med vanliga fysiska och kemiska
hjälpmedel, har man nyligen fått genom en av Hönigschmid
utförd atomviktsbestämning på den blyliknande slutprodukten
i toriumserien, toriumbly eller torium E (i tyska arbeten
oftast kallad torium D).1 Det av honom erhållna värdet,
208,0, stämmer ganska väl med det, som teoretiskt beräknas
ur toriums atomvikt på grund av sex avgivna a-partiklar
(232,1-6 X 4 = 208,1). Toriumblys atomvikt skiljer sig
således väsentligt från de förut bestämda atom vikterna på dess
1 Benämningarna på C-, D- och E-produkterna äro ännu ej enhetligt
fastställda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
