Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De sista årens framsteg på radioaktivitetens område. Av doc. Eva Ramstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
massa 3 lättare utstötes ur kvävekärnan än de bättre
skyddade vätekärnorna.
Ett intressant spörsmål, som änna ej är på något sätt
besvarat, är: Vad blir det av kväveatomen, då massdelar
utslungas ur dess kärna? Otaliga äro för övrigt de frågor, som
skulle kunna uppställas i detta sammanhang. Många förslag
föreligga också angående atomernas uppbyggande av enklare
kärnor. De flesta äro emellertid uppgjorda utan kännedom om
Rutherfords partiklar med massa 3 och laddning 2 e. I
närvarande stund synas sådana spekulationer vara av mindre
värde. Det gäller nu att gå den mödosamma, men långt
säkrare vägen att genom experiment söka vidare utforska
kärnornas inre, dels genom atomernas söndersprängning, dels
genom att utvidga isotopundersökningarna över ett större
antal ämnen.[1] Av största betydelse för kännedomen om
kärnans konstitution är även den beräkning av atomernas
bildningsenergi, som precisionsmätningar på atomvikterna böra
kunna föra till.
På här antydda sätt skall det kanske i framtiden lyckas
oss att tränga längre in i kärnans fördoldaste gömslen. Även
om denna tanke synes svindlande, må vi betänka, att för
endast några få år sedan kände vi intet medel att på
artificiell väg sönderspränga en atom och hade ej med säkerhet
konstaterat isotopers förekomst hos andra än de radioaktiva
elementen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
