Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Röntgenspektra. Av prof. M. Siegbahn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Einsteins relation innebär då, att när energien omsattes i
elektromagnetisk strålning, får strålningen en frekvens v, som
är en A-tedel av energimängden. Skulle bromsningen ske i
flera etapper, är påtagligen den varje gång avgivna
energimängden mindre än den nyss uppskrivna och således också
frekvensen för strålningen lägre, vilket återigen motsvarar
större våglängder. För prövningen av relationens giltighet
får man således hålla sig till den minsta förekommande
våglängden, d. v. s. man bestämmer experimentellt den punkt på
intensitetskurvan, där den utgår från abscissaxeln och
beräknar enligt den Bragg’ska relationen den mot denna vinkel
svarande våglängden. En samtidig bestämning av
driftspänningen å röret ger oss nödiga data för prövningen. Om man
exempelvis använder relationen för att härar beräkna värdet
på den Planckska konstanten A, finner man dels att man vid
olika driftspänningar verkligen får fram ett och samma värde
och vidare att detta värde inom felgränserna stämmer med
det, som kan beräknas eller direkt experimentellt bestämmas
på andra vägar.
Bestämningen av den för hela strålningsläran så
fundamentala Planckska konstanten h låter i själva verket enligt
denna metod utföra sig med synnerligt stor noggrannhet, och
dessa undersökningar inom röntgenstrålarnas fysik äro utan
tvekan att beteckna som några av dess allra vackraste resultat.
Är dock den Einsteinska relationen för det elektromagnetiska
energiutbytet av en betydelse, som når upp mot de båda
huvudsatsernas inom värmeläran. Och denna betydelse stiger
givetvis i samma mån som man återför den fysikaliska
fenomenvärlden till att vara väsentligen ett spel av elektriska krafter.
Vi skola anföra några av de numeriska resultat, som
erhållits för konstanten h. Duane och Hunt ange som
mätningsresultat ur sex olika serier:
ä = 655, 648, 645, 649, 652, 650;
med 10~29 erg. sec. som enhet. Medelvärdet blir 650. En
annan med stor experimentell skicklighet utförd undersökning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
