Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Röntgenspektra. Av prof. M. Siegbahn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svarade denna samma våglängd. Orsaken till diskontinuiteten
är också i båda fallen analog och är att söka däri, att en
röntgenstrålning med hortare våglängd än det absorberande
ämnets egen karakteristiska strålning förmår framkalla denna,
vilket däremot ej är möjligt för en strålning med större
våglängd. I och med uppväckandet av egenstrålningen
tillkommer en ny absorptionsorsak, som således vållar den plötsliga
ändringen i absorptionskurvans förlopp.
Vad som här visats gälla för absorptionen i närheten av
K-serien, gäller även för de båda andra serierna, men med
liknande modifikationer som vid tröskelvärdena för dessa serier,
d. v. s. inom området för L-serien förekomma trenne
diskon-tinuiteter, för M-serien sannolikt flera.
Ag Br
Fig. 14. Absorptionsspektrum upptagande silvers och broms absorptionsgränser.
Till höger synes ett linjespektrum härrörande från wolfframantikatoden.
Då hela den nämnda ändringen i absorptionen faller inom
ett mycket litet våglängdsområde, ej större än bredden av en
spektrallinje, kan läget av densamma, uttryckt i
våglängds-mått, synnerligen noggrant bestämmas. Ett enkelt
förfaringssätt härför angavs först av de Broglie, och består däri, att
ett skikt av det ifrågavarande ämnet införes i strålvägen, då
det kontinuerliga spektrumet från ett röntgenrör registreras.
Spektralplåten kommer då att uppvisa en mycket olika
svärtning på båda sidor om den våglängd, som motsvarar
diskontinuiteten i absorptionen. Man erhåller ett absorptionsspeldrum.
En bild av ett dylikt återges i fig. 14. Dessa spektra äro
således av en långt enklare beskaffenhet än emissionsspektra:
de förete vid K-serien endast en skarpt markerad
»absorptions-kant», vid i-serien trenne »kanter», av vilka dock en är rätt
svår att påvisa. De äro fullt lika karakteristiska för de olika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
