Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Havsströmmarnas dynamiska problem. Av prof. V. W. Ekman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
loppstiden för den FoucAULT’ska pendelns svängningsplan, har
valts benämningen: ett halvt pendeldygn eller 12 pendeltimmar.
Den är på höga breddgrader ungefär 12 vanliga timmar, strax
norr om Kanariöarna är den 24 timmar, utanför Kap Verde
48 timmar och i nordligaste delen av Guineabukten cirka 60
timmar.
Eftersom en vattenmassas rörelse skulle upphöra, så snart
den drivande kraften upphör att verka, så göra vi oss vidare
den frågan: vilken kraft är behövlig för att underhålla en
likformig rörelse längs en rät linje (eller rättare längs en
stor-cirkelbåge på jorden)? Svaret blir, att den erforderliga
kraften är vinkelrät mot vattnets rörelseriktning och riktad till
vänster om densamma på norra och till höger på södra
halvklotet, alltså i bägge fallen motsols om rörelseriktningen,
samt att dess storlek per massenhet av vattnet är 2 v co sin cp.
Tänkom oss slutligen en vattenmassa, som vid en viss
tidpunkt må ha vilken hastighet och rörelseriktning som helst,
och som från och med denna tidpunkt påverkas av en
konstant kraft; den kommer då — bortsett från en periodisk
kretsrörelse med en omloppstid av 12 pendeltimmar — att
omedelbart anpassa sin rörelseriktning och hastighet efter
denna kraft, alltså vinkelrätt, medsols från densamma.
Havsströmmarna stå sålunda i en relation till de drivande
krafterna, i vilken inga som helst accelerationsmotstånd spela
någon roll, och deras mekanik får härigenom en alldeles
egenartad karaktär, fullkomligt skild från den vanliga mekaniken.
Som redan blivit antytt, måste dock undantag göras för ett
smalt bälte på ömse sidor om ekvatorn, där pendeldygnet är
så långt att vattenmassorna redan på några pendeltimmar
kunna tillryggalägga avsevärda väglängder. Inom ett sådant
ekvatorialbälte är den här nedan skisserade teorien icke
tilllämplig, och det är ännu en framtidsuppgift att utarbeta en
användbar teori för dessa — som de lämpligen kunde kallas
— i egentlig mening »ekvatoriala» strömmar. Längre fram
skola vi finna att även utanför den ekvatoriala zonen vattnets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
