Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Havsströmmarnas dynamiska problem. Av prof. V. W. Ekman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
het sakta och regelbundet växlade från skikt till skikt, så
skulle friktionskrafternas storlek vara ytterligt ringa. Man
har beräknat att — åtminstone under ekvatorn, där
jordrotationen icke förrycker resultatet — sekler skulle åtgå innan
en jämn vind hunne i någon avsevärd grad sträcka sina
verkningar ned till 100 meters djup. Vattnets rörelse är
emellertid icke så beskaffad, utan den är turbulent, d. v. s.
beledsagad av ständiga virvelrörelser, vilkas individuella förlopp
det icke ligger i mänsklig makt att beräkna, men om vars
genomsnittliga intensitet man dock kan bilda sig en
föreställning. Bortse vi från dessa virvlar, så återstår den jämna
medelrörelsen, för vilken ensam vi vilja använda benämningen
ström.
Turbulensvirvlarna bidraga icke direkt till den långväga
vattentransporten och kunna så till vida lämnas ur räkningen,
men de åstadkomma ett ständigt utbyte av vatten mellan
angränsande vattenlager och få därigenom samma inverkan
på strömmen som en i hög grad stegrad friktion. Man kan
därför i huvudsak ta hänsyn till turbulensen genom att helt
enkelt ersätta vattnets verkliga friktionskoefficient — vars
storlek beror på de oordnade molekylära rörelserna — med
en annan, mycket större »virtuell friktionskoefficient», vars
storlek man väl icke på förhand känner, men som man dock
har möjlighet att tillnärmelsevis beräkna ur iakttagelser över
havsströmmarna själva. Om turbulensvirvlarnas intensitet
alltid vore en och densamma, så skulle även den virtuella
friktionskoefficienten vara en konstant, som kunde en gång
för alla beräknas. Men i verkligheten ökas turbulensen —
och därmed även den virtuella friktionskoefficienten — med
glidhastigheterna i strömmen, och efter all sannolikhet är
den dessutom olika på olika avstånd från havsbotten eller
vattenytan, inom olika havsområden, o. s. v. Att, så långt
sig göra låter, utreda lagarna för dessa växlingar är en stor
uppgift — kanske för närvarande den största av alla — för
den teoretiska havsforskningen. En enda detalj är jag i detta
avseende i tillfälle att här omnämna. Om vattnet är stabilt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
