Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Havsströmmarnas dynamiska problem. Av prof. V. W. Ekman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skiktat med en uppifrån och nedåt tilltagande spec. vikt —
såsom fallet är utanför kuster med stark färskvattentillförsel
— så har turbulensrörelsen icke samma möjlighet eller lätthet
att uppstå som i homogent vatten, och den virtuella
friktionskoefficienten bör därför vara jämförelsevis liten. Detta har
även experimentellt bekräftats. För vidare bidrag till
problemets utredning kan hänvisas bl. a. till danska
doktorsavhandlingar av Johan Gehrke 1912 och J. P. Jacobsen 1913
samt senare arbeten av Gr. I. Taylor, W. Schmidt och L. F.
Richardson, dessa senare dock med luftströmmar som
undersökningsobjekt.
Beträffande koefficientens absoluta storlek kan här icke
sägas mer, än att den allt efter omständigheterna torde ligga
mellan ung. 1000 och 100000 gånger den verkliga, fysikaliska
friktionskoefficienten, som för havsvatten växlar med
temperatur och salthalt mellan 0,01 och 0,02.
Det är uppenbart att friktionen måste i hög grad
komplicera havsströmmarnas problem, isynnerhet om
friktionskoefficienten icke är konstant, och det kan synas frestande att som
en första tillnärmelse helt och hållet negligera densamma, i
betraktande av att vattnet även vid turbulent rörelse synes
vara lättflytande. Det är därför av vikt att påpeka, att en
dylik förenkling — även om den i vissa speciella problem
kan vara tillåten — i allmänhet icke kan leda till målet
ens som en approximation. Friktionen är fastmer en för
havsströmmarnas förlopp så väsentlig faktor, att utan den
varje cirkulation i egentlig mening vore omöjlig. (Med
cirkulation menar jag då det tempererande utbytet av vatten
mellan varma och kalla trakter ävensom utbytet mellan
avdunstningsområdenas saltare och nederbördsområdenas färskare
vatten o. s. v.) Påståendet låter som en paradox, men
förklaringen är enkel:
De enda drivkrafter, som finnas att tillgå, äro vinden och
vattnets egen tyngd. Att vinden icke kan åstadkomma några
strömmar utan friktionens hjälp, är ju självklart. För att
få ett begrepp om hur det i detta avseende förhåller sig med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
