Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Havsströmmarnas dynamiska problem. Av prof. V. W. Ekman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en betydlig försämring. I stället river den nordgående
strömmen ständigt med sig denna sprängkil av uppkvällande vatten
och hålles därigenom kvar nära under land ända upp till
40:de breddgraden. En verklig, kvantitativt genomförd teori
för hela detta förlopp är, efter vad jag vet, ännu icke
försökt, men den torde kunna erbjuda mycket av intresse.
Men en strömmande vattenmassas rörelseenergi kan
utnyttjas icke endast för strömmens eget fortbestånd utan även
för att sätta angränsande vattenlager i rörelse. En ytström,
som flyter fram över en bädd av tyngre vatten, kommer att
rycka med sig det senares översta skikt, liksom vinden drar
ytvattnet med sig; skillnaden blir blott den, att i förra fallet
de sålunda bortförda vattenmassorna blanda sig med den
primära strömmen. Deras plats måste fyllas av andra
vattenmassor, och på detta sätt kan under vissa villkor uppstå
en ström av rakt motsatt riktning, den primära strömmens
»reaktionsström». Så t. ex. kan i en flodmynning vid havet
flodvattnets rörelseenergi driva en salt bottenström ända upp
i flodbädden, så att det salta vattnets nivå där står betydligt
högre än längre ut till havs. Dessa reaktionsströmmar vid
flodmynningar blevo på 1870-talet upptäckta och studerade
av F. L. Ekman (särskilt vid Göta älv och Norrström). Men
han såg i dem också en bidragande orsak till
dubbelströmmarna i Gibraltar sund och liknande platser och även till
strömföreteelser i öppna havet. I vilken utsträckning detta
antagande är riktigt, är ännu icke fullt utrett. Det
väsentliga villkoret för reaktionsströmmens uppträdande är
emellertid, att den primära strömmens rörelseenergi verkligen skall
förbrukas och alltså dess hastighet retarderas. I litteraturen
förväxlas ofta reaktionsströmmarna med s. k.
»kompensationsströmmar». Förhållandet är, att den primära strömmens
reaktionsström är kompensationsström till den ström, som den
primära uppväcker genom friktion i ett angränsande vattenlager.
En egendomlig variant av dessa reaktionsströmmar utgör
det av Sandström 1905 i Gullmarsfjorden upptäckta
»skumrandsfenomenet». Här är det i en intill stranden liggande kil
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
