Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Havsströmmarnas dynamiska problem. Av prof. V. W. Ekman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
av lättare ytvatten som reaktionsströmmen vid pålandsvind
uppstår. Det tyngre ytvattnet ute på fjorden sättes av
vinden i rörelse in mot land, dyker under den lättare
vattenkilen, fortsätter på grund av sin rörelseenergi och sätter
genom friktion vattenkilen i cirkulation i sådan riktning, att
dess ytvatten drives utåt mot vinden. På vattenytan
flytande luftbubblor och andra föremål skummas sålunda ihop
längs kilens ytterkant, varigenom denna blir på långt håll
synlig. Något fall, i vilket liknande företeelser — eller över
huvud taget reaktionsströmmar — kunna antagas uppträda i
stor måttstock, är mig icke bekant. Emedan den primära
strömmen skall fortgå på bekostnad av sin egen rörelseenergi,
så måste i själva verket strömbanornas längd i allmänhet
vara underkastad samma begränsning, som förut omtalats med
avseende på den fria tröghetsrörelsen.
Jag har med dessa sidor velat visa, att den teoretiska
havsforskningen — även om den icke ännu vunnit
synnerligen många definitivt säkra resultat utöver vad de direkta
iakttagelserna redan givit — dock synes vara på rätt väg
och att den nått en sådan utveckling, att man av densamma
kan hoppas få en verklig, betydelsefull ökning av vår
kunskap. För detaljer har naturligtvis icke kunnat lämnas mycken
plats i denna överblick; och ännu mindre skulle det kommit
ifråga att ge någon bild av den matematiska apparat, med
vilken teorien arbetar. För den som sätter värde på
matematik och exakta räkningar kan det nämnas, att i
havsströmmarnas teori finnes god användning för bäggedera, även om
de därmed vunna slutresultaten beklagligtvis ej kunna
tillmätas samma noggrannhet som räkningarna själva. Detta
ligger naturligtvis i den långt gående idealisering av
beräkningens förutsättningar, som är oundgänglig. Här ligger i
själva verket den största svårigheten: att med god taktkänsla
göra idealiseringarna på ett sådant sätt, att kontakten med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
