- Project Runeberg -  Kosmos / Band 2. 1922 /
62

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den Bohrska atomteorien. Av fil. d:r O. Klein

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

på empirisk väg, sin berömda formel för
värmestrålningsfunk-tionen. För att giva en teoretisk härledning av denna formel
uppställde han de hypoteser, som fört till kvantumteorien.
Vi vilja betrakta hans undersökning något närmare.

Vi föreställa oss för detta ändamål ett tomt rum, i vilket
temperaturjämvikt härskar. Detta rum kommer att vara
uppfyllt av ljusstrålning av alla möjliga frekvenser, som i
största oordning emitteras från väggarna, för att åter
absorberas eller reflekteras. På grund av denna strålning, vilken
ju ej är annat än ett med tid och ort hastigt varierande
elektromagnetiskt fält, kommer varje del av rummet att äga
en viss elektromagnetisk energi hörande till strålning av
olika frekvenser. Mängden av denna energi per volymenhet
— energitätheten — är under temperaturjämvikt i medeltal
konstant och endast beroende av temperaturen. Likaledes är
energitäthetens fördelning över olika frekvenser uttryckt
genom en bestämd universell funktion av temperaturen T och
frekvensen v, den i inledningen omnämnda
värmestrålnings-funktionen. Låt Qvdv betyda den till ljus mellan
frekvenserna v och v + c(v hörande delen av energitätheten. Då är

Qv = F(v,T)

just värmestrålningsfunktionen. Enligt Wien’s lag kan
densamma skrivas på följande sätt:

Qv = v* <P \Vj (1)

Problemet i värmestrålningsteorien reduceras genom denna
lag till bestämmandet av funktionen 99, en funktion av endast
ett argument.

För att lösa detta problem tänkte sig Planck ett rum som
det just betraktade. I detta rum antog han ett slags enkla
fiktiva atomer, s. k. oscillatorer, var och en bestående av en
elektriskt laddad partikel, som påverkas av en mot en fast
punkt riktad och med avståndet till denna proportionell kraft
(s. k. elastisk kraft) och som endast kan röra sig utefter en genom
denna punkt gående rät linje. En dylik oscillator kan efter den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:16:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kosmos/1922/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free