Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den Bohrska atomteorien. Av fil. d:r O. Klein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningsteoriens lagar, utan tvärtemot därav, att såväl emission
som absorption avvika högst betydligt från dessa lagar, dock
så att resultatet i fråga om relationen mellan qv och E blir
det gamla.
Här förde nu Einstein kvantumteorien vidare. Einstein
tycks ha haft större tilltro till den fysikaliska realiteten i
Planck’s hypotes än Planck själv och insåg även klarare än
han nödvändigheten att bryta med den klassiska fysikens
föreställningar. När nu enligt Planck oscillatorerna i den
statistiska fördelningen endast kunna hava energierna 0, h w,
2 h w, . . . antog Einstein konsekvent, att strålning och
absorption endast kunna ske diskontinuerligt under utsändande
resp. upptagande av ett helt kvantum h co. Lika litet som
Planck tvivlar Einstein på det resultat av den klassiska
strålningsteorien, som säger, att frekvensen v hos det från
oscillatorerna utsända ljuset är lika med oscillatorernas
egenfrekvens co. Han kunde därför lika väl beteckna den vid en
strålningsprocess utsända energimängden med h v. Den
hypotesen låg då nära, att ljuset självt består av ett slags atomer,
s. k. ljuskvanta, vilkas energiinnehåll för ljus av frekvensen
v är h v. Oscillatorernas diskontinuerliga fördelning skulle
alltså ha sin orsak i en diskontinuitet hos ljuset. Alla de
fenomen, som lett till uppfattningen av ljuset som en
vågrörelse, ställa de största svårigheter i vägen för en dylik
teori. Dessa undgingo naturligtvis på intet sätt Einstein.
Men som vi senare i sammanhang med Bohr’s teori skola se,
uttömmer dessutom denna hypotes ej på långt när
kvantumteoriens innehåll; den har därför fått träda i bakgrunden.
Vid denna tidpunkt var den dock av största betydelse, ty
den ledde Einstein på spåren av en kvantitativt riktig
relation för den s. k. fotoelektriska effekten, ett fenomen av
ickestatistisk natur, som då var mycket ofullständigt känt, och
bidrog härigenom i hög grad till intresset för
kvantumteorien.1 Denna effekt består i ljusets, särskilt det kortvågigas,
1 Einsteins lag för den fotoelektriska effekten skildras på annat ställe i
Kosmos.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
