Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den Bohrska atomteorien. Av fil. d:r O. Klein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kemiska föreningar med andra atomer. En Rutherfordsk
atom däremot är i hög grad obestämd. Ej nog med att dess
egenskaper bero av de tillfälliga omständigheterna vid
elektronernas infångning; även i tidens lopp förändras en given
atom, i det elektronernas rörelse förorsakar en utstrålning av
energi, som så småningen leder till att samtliga elektroner
falla in i kärnan. Icke ens frekvensen för det utsända ljuset
förblir härvid konstant. Det kan alltså icke vara tal om
utsändande av ett av diskreta linjer bestående spektrum så som
de verkliga atomerna giva upphov till. Tvärtom skulle en
samling Rutherfordsk a atomer utsända ett kontinuerligt ljus.
Emellertid kunna dessa egenskaper hos den Ruterfordska
modellen icke giva anledning till något allvarligare tvivel på
dess riktighet, ty som vi sågo i inledningen är det
nödvändigt att antaga, att de verkliga atomerna förete avvikelser
från den klassiska fysikens lagar. Det bör därför icke
förvåna oss, att vi genast möta dessa avvikelser.
I dessa svårigheter grep nu Bohr in (1913), i det han med
ledning av erfarenheten lyckades formulera sådana lagar för
kärnatomen, att dessa stora avvikelser och den giltighet, som
den klassiska fysikens lagar ha i så många fall, framträda
under gemensam belysning. Vi vilja nu betrakta dessa lagar.
Först och främst är det nödvändigt att för varje atom
antaga ett visst tillstånd, i vilket den under frånvaro av yttre
krafter kan befinna sig i godtyckligt långa tider. I detta
tillstånd, normaltillståndet, får tydligen ingen emission av
ljus äga rum. Men de naturliga ämnena utsända ju faktiskt
ljus. För att förstå detta, måste man antaga, att atomerna
undantagsvis kunna befinna sig i andra tillstånd än
normaltillståndet. Då nu även det enklaste elementet, väte, äger
ett av oändligt många diskreta linjer bestående spektrum,
föres man till att antaga existensen av en oändlig serie
diskreta tillstånd, vilka på något sätt äro bundna till
emissionen och absorptionen av ljus. Vi se, att detta antagande har
stor likhet med Planck’s teori för ocsillatorn. Även här är
det nödvändigt att antaga, att atomen kan befinna sig i dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
