Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den Bohrska atomteorien. Av fil. d:r O. Klein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Låt oss nu betrakta det enklaste fallet N = 1, vilket
svarar mot en neutral väteatom. Som vi se är (19) av
samma form som det ovan angivna empiriska uttrycket (11)
för vätets linjespektrum. Sätta vi:
KlI-~~¥~–––-m (20)
där MH betyder vätekärnans massa, så fordrar identiteten
av de båda uttrycken, att K= KH. Alla i (20) ingående
storheter kunna mätas, och det visar sig verkligen, att
likheten K = Kn är uppfylld med en mot de relativt mycket
små försöksfelen svarande noggrannhet.
Det är alltså tack vare Bohr’s teori möjligt att finna ett
samband mellan det enkla spektrum, som utsändes av väte,
och den bild man gjort sig av väteatomens byggnad, och
detta samband är av sådan art, att det samtidigt förbinder
lagarna för väteatomen med de av Planck till förklaring
av värmestrålningslagen uppställda hypoteserna. Man kan
på grund av denna teori uppfatta vätespektret som det
synliga resultatet av en process, vid vilken en elektron
infångas av en vätekärna och successivt går över till tillstånd
med mindre och mindre energi. Denna process slutar först
när atomen befinner sig i normaltillståndet, som antages
svara mot en cirkulär elektronbana, där n = 1. Varför
banan i normaltillståndet antages vara fullt bestämd även med
hänsyn till formen, medan i de övriga stationära tillstånden
excentriciteten är obestämd, skola vi senare omtala. Sätter
man i formlerna (18) n och N lika med ett, erhåller man
uttryck för 2 a och W, som visserligen ej direkt kunna
prövas, emedan fria väteatomer allt för lätt förenas till
molekyler, men som äro av samma storleksordning som de med
hjälp av den kin etiska gasteorien beräknade atomdiametrarna,
resp. de energimängder, som fordras för att överföra
neutrala atomer till positiva joner.
Även för fallet N — 2 framställer formel (19) ett bekant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
