Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den Bohrska atomteorien. Av fil. d:r O. Klein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nerna redan bundits i banor, svarande till normaltillståndet.
I begynnelsestadierna av denna process, i vilka n är stor ocb
den sista elektronens bana ligger långt utanför området för
de övriga elektronernas rörelse, avviker verkan av det inre
systemet på den yttre elektronen endast obetydligt från
verkan av en positiv laddning av storleken e, i det de inre
elektronerna med stor tillnärmelse neutralisera en mot deras
antal svarande del av kärnladdningen. Elektronen kommer
alltså att röra sig i ett kraftfält av nästan samma
beskaffenhet som det, vilket omgiver vätekärnan, och då dessutom
kärnmassans inflytande på K i allmänhet ligger på gränsen
till det mätbara, ha vi uppnått den sökta förklaringen. Vi
förstå nu även varför minustecknet valts i den sid. 73
anförda relationen mellan energien i de stationära tillstånden
och funktionerna Fk(n).
Ett liknande sammanhang måste tydligen bestå mellan de
spektra, som utsändas vid bindningen av den näst sista
elektronen i elementens atomer och det i formel (21) framställda
heliumspektret. Efter Bohr’s publikation av sin förklaring
av detta spektrum, har det lyckats Fowler att i en ytterst
intressant undersökning visa, att frekvenserna hos linjerna i
de spektra, som uppträda vid högspänningsurladdningar —
de benämnas gnistspelära i motsats till vanliga spektra, vilka,
emedan de redan iakttagas i en ljusbåge, kallas bägspektra
— kunna framställas genom formler av samma art som (10),
där i uttrycken för de ingående funktionerna K i (23) är
ersatt med 4 K. Detta är just vad man enligt teorien skulle
vänta för de spektra, som svara mot bindningen av atomernas
näst sista elektron. Spektret (21) kan därför uppfattas som
heliums gnistspektrum. Vi se, att dessa förhållanden i hög
grad stödja Bohr’s tydning av detta spektrum. Det borde
nu även finnas spektra, i vilkas formler K ersatts med 9 K,
16 K etc, svarande mot bindningen av atomernas tidigare
elektroner. På grund av de experimentella svårigheter, som
ställa sig i vägen för framkallandet av dessa spektra, känner
man ej med säkerhet något hithörande exempel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
