Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den Bohrska atomteorien. Av fil. d:r O. Klein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den Bohrsha atomteorien 93
av denna överton omöjliggör övergången i fråga. Bohr antar
nu, att en dylik korrespondens även finnes för små värden på
kvanttalet n, om också där uttrycket (37) ej kan gälla exakt.
Dock kan man antaga, att detsamma liksom den i (30) givna
relationen mellan det utsända ljusets frekvenser och
elektronens svängningstal är approximativt riktigt även för små
kvanttal. Med motsvarande grad av tillnärmelse antages
polarisationen hos ljuset i fråga överensstämma med
polarisationen hos det enligt den klassiska teorien genom den
korresponderande övertonen utsända Jjuset. På grund av Einstehsi’s
relationer (36) känner man med motsvarande noggrannhet även
koefficienterna Bn — r och Wn + T och behärskar följaktligen
emissionen och absorptionen av ljus i dess väsentliga drag,
så snart systemets mekaniska egenskaper äro kända. För
system av flera frihetsgrader erhåller man, som vi längre fram
skola visa, liknande resultat. . Även i de fall då man ej i
detalj känner de stationära tillstånden, spelar synpunkten om
korrespondens mellan systemets rörelse och de möjliga
övergångarna en viktig roll och har fört till ett stort antal
betydelsefulla resultat, såväl med hänsyn till lagarna för spektra
som med hänsyn till atomernas byggnad. I flera fall kan man
också, som Kramers visat, erhålla en kvantitativ verifikation
av (37). Till alla dessa frågor återkomma vi i det följande.
Denna paragraf vilja vi avsluta med att påpeka, hur
korrespondensprincipen låter en förstå, att den Planck’ska oscillatorn
endast utsänder ljus av dess egen frekvens, medan
spektral-linjerna hos väte svara mot samtliga övergångar mellan denna
atoms stationära tillstånd. Detta förklaras därav, att i
oscillatorns rörelse endast grundtonen finnes, medan elektronens
rörelse i väteatomen även innehåller övertonerna. Intressant är,
att i naturen faktiskt molekyler förekomma, i vilka
atomkärnorna med stor tillnärmelse utföra rent harmoniska
svängningar. Dessa molekyler absorbera ljus av deras egen frekvens,
medan ljus svarande mot oktaven och de högre övertonerna
i allmänhet ej absorberas. Stundom kan man dock iakttaga
en svag absorptionslinje med en frekvens nära överensstäm-
7—220394. Svenska fysiker samfundets årshok. 1922.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
