Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De nyaste undersökningarna inom den ultravioletta delen av spektrum. Av doc. A. Odencrants
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
då, att den hittills nådda gränsen — c:a 1850 Å.E. — sattes
av kvartsens absorption. Ett vidare framträngande blev
möjligt genom dess utbytande mot klar flusspat i såväl linser
som prismor. Men därvid måste även luftens absorption
bortskaffas; han utarbetade en mycket sinnrik
spektrografkonstruktion, med vilken man kunde arbeta i vakuum och ändå
alla nödiga justeringar kunde utföras — många nog, emedan
spektret måste upptagas på flera plåtar och nya inställningar
av linser och prismor fordrades för varje sådan.
Allt detta hade dock ej varit nog, om han ej även funnit,
att, ehuru den fotografiska plåtens bromsilver var känsligt
för de kortaste våglängder, dessa dock kraftigt absorberades
i gelatinet vari bromsilvret var emulgerat. Han utarbetade
därför en metod att framställa i det närmaste gelatinfria
plåtar, och erhöll med denna utrustning spektralbilder vilka i
linjernas skärpa äro nära nog oupphunna.
Svagheten i hans arbeten var osäkerheten i
våglängdsbestämningen. Då här ej de annars använda metoderna kunde
tillgripas, fick han nöja sig med att extrapolera flusspatens
dispersionskurva, och vilseleddes härav, så att han trodde sig
ha kommit ned till c:a 1000 A.E. Senare undersökningar av
Lyman visa emellertid, att flusspatens absorption satte en
gräns redan vid c:a 1240 A.E.
Möjligheten härav insåg han emellertid själv och
diskuterar 1893 användningen av gitter, såväl plana som konkava,
även på sitt arbetsområde. Konkava sådana av tillräckligt hög
kvalitet, såväl beträffande linjernas form och täthet som
fokaldistans, stodo honom dock ej till buds, och plangitter syntes
fordra mer invecklade konstruktioner än prismor; han torde
även ha hindrats från dess användning av tilltagande ohälsa.
Emellertid är det ej mer än rätt gent emot honom att
framhålla, huru han klart insett såväl svagheten i sitt eget
arbete som sättet att avhjälpa det, då vanligen användningen
av gitter tillskrives Lyman, vilken upptog Schumanns ställning
som den ledande i denna del av det fysikaliska arbetet. Den
uppsats, vari Schumann framlägger sina idéer härom, synes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
