Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De nyaste undersökningarna inom den ultravioletta delen av spektrum. Av doc. A. Odencrants
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förklaringen till detta ger Millikan genom antagandet, att
vi här fått fram L-serien ar kolets Böntgenspeldrurn.1
Motiveringen för detta, om det kan accepteras, ytterst
intressanta faktum söker han från flera olika håll.
Först skulle spektrets upphörande här i sådant fall vara
helt naturligt, emedan efter L-serien inga linjer borde finnas
före K-serien, vilkens plats borde vara omkring 40 A.E.
Vidare söker han ur hittills använda extrapoleringsformler
få något stöd för sitt antagande. L-seriens av Uhler givna
formler kunna ej användas, de giva tydliga fel för ett element
av ordningstalet n — 6. K-serien är däremot bekant till
n = 11, och extrapoleringen är ej här så stor; den skulle giva
åk c:a 40—45 A.E. Man har nu
Lp: Ka för n = 60 : 6,5; för w == 33 : 8,06.
Skulle denna gång i förhållandet fortsätta, finge man för
n = 6 förh. =9,6 eller Åp för kol == 432 Å.E. Sannolik är
emellertid en svagare ändring, så att Åp bör ligga mellan
detta värde och 8,06 • Åk, vilket också är fallet.
Vidare anföres Kossel’s lag Kp- Ka — La, vilket för Mg
ger La = 213. För C skulle man då, enl. Moseley’s lag, hava
La = 4 • 213. Dock torde den ej här kunna tillämpas, emedan
L-ringen för n < 10 har mindre än 8 elektroner, för neutralt
kol blott 4; ringen skulle då bliva mindre, frekvensen större,
våglängden kortare än den enligt Moseley beräknade.
En annan användbar formel är Kirchofs
(1/2 atomvikt)2
vilket för kol skulle giva 355 A.E. — nära nog.
Alla dessa uttryck antyda, att kolets L-serie skulle ligga
i det våglängdsområde, där dessa linjer konstaterats.
Granskar man nu deras relativa läge och intensitet, finner man
dem väl stämma med de i L-serien för övrigt förekommande.
1 Om Röntgenspektra, se Siegbahns sammanfattande uppsats i Kosmos’
förra årgång (1921, sid. 170).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
