Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De nyaste undersökningarna inom den ultravioletta delen av spektrum. Av doc. A. Odencrants
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att arbeta med ultraröd strålning, där grova gitter kunna
användas (Trowbridges »echelettes»). Därvid har man kunnat
välja fårornas form så, att nästan hela ljusstyrkan
koncentreras i ett av första ordningens spektra, och utföra detta
äveD för korta vågor. Millikan använde åtta olika gitter av
ett linjetal, växlande mellan 500 och 1000 pr mm. Bästa
resultaten gav ett gitter av 505,3 linjer pr mm och f = 83,5
cm. Dess kvalitet belyses väl av att så goda resultat
erhöllos, ehuru gitterkonstantens förhållande till våglängden i det
yttersta området var c:a 70 i stället för 3—6 som fallet
vanligen är.
Med denna apparatur kunde han följa spektra hos kol till
360,5, hos zink till 317,3, hos järn till 271,6, hos silver till
260 och hos nickel till 202 Å.E.
Av de undersökta ämnena var kolets spektrum det
intressantaste, linjerikt och vackert. Flera av dess nyfunna
linjer kunde identifieras enligt förut kända serieformler, från
vätgas och helium; andra med av Lyman funna linjer, som
han tillskriver He. Egendomligt var dock, att inga
hithörande linjer av längre våglängder kunde med vanlig
spektrograf påvisas i gnistans spektrum. Millikan synes därför ej
böjd att antaga utveckling av endera eller båda dessa gaser,
utan vill snarare anse dessa linjer tillhöra kolet och hos
Lyman ha berott på föroreningar. Därtill bidrager, att han ej
återfinner dem i spektret av silver, vilket var hans säkrast
rena preparat, och där han dock mellan 2000 och 260 Å.E.
bestämde 600 linjer.
Hans våglängdsbestämningar och kontrollen därav torde
det vara av mindre intresse att här diskutera, men så mycket
mera den ingående analysen av kolspektrets yttersta del. Det
är nämligen synnerligen egendomligt, att detta spektrum så
tvärt upphör vid c:a 360 A.E., långt innan spektrografens
prestationer motivera detta. Sist kommer här en grupp av två
tätt liggande och två enstaka linjer, 386,4 och 384,4 samt
372,1 och 360,5 Å.E.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
