Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den Einsteinska lagen. Av prof. C. W. Oseen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han fann, att det måste bero på en inverkan av den primära
gnistans ultravioletta strålar på den sekundära gniststräckans
elektroder. Han fastställde alltså, att det var fråga om en
optisk inverkan. Det är därför man måste räkna Hertz som
upptäckare av den foto elektriska effekten.
Jag har icke anledning att här fördjupa mig i den
fotoelektriska effektens långa historia. Det är nog att erinra om
huvudpunkterna däri.
Den, som återförde det av Hertz upptäckta fenomenet till
sina enklaste former, var Hallwachs. Han visade (1888), att
en isolerad, elektriskt negativ zinkskiva under påverkan av
violett och ultraviolett ljus förlorar sin laddning, samt att en
neutral zinkskiva under samma omständigheter antar en
positiv laddning.
Det årtionde, som följde närmast efter dessa grundläggande
arbeten, upptogs av påvisandet, att icke blott zink utan ett
stort antal kroppar vid tillräckligt högfrekvent strålning visar
den fotoelektriska effekten samt av undersökningar över
dennas beroende av den absorberade ljusmängden, av ljusets
polarisation och infallsvinkel, av den belysta kroppens natur
och dess ytas beskaffenhet. Bland de forskare, som härvid
voro verksamma, vill jag nämna, förutom Hallwachs, Elster
och Geitel, Stoletow, Righi och G. C. Schmidt.
År 1900 betecknar en vändpunkt i utvecklingen av
kännedomen om den fotoelektriska effekten. Detta år
offentliggjorde Lenard sina första undersökningar över detta fenomen.
Genom dem — och först genom dem — blev det tydligt, att
den fotoelektriska effektens gåta är en sida av det stora
huvudproblemet för all fysisk och kemisk forskning,
atomstrukturen. Det blev också tydligt, att vetenskapen i denna
effekt mött något radikalt nytt, mot all tidigare erfarenhet
stridande.
Lenard ådagalade, att de av Hallwachs iakttagna
fenomenen ha sin grund däri, att den belysta kroppen utsänder en
strålning med samma påverkbarhet gent emot den elektriska
och magnetiska kraften som katodstrålarna ha och över huvud,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
