Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den Einsteinska lagen. Av prof. C. W. Oseen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men uppenbarligen är detta blott en mycket speciell
tilllämpning av en allmännare lag. Det som Einstein’s
teoretiska undersökning visade var ju, att strålningsenergien med
svängningstalet v i ett slutet kärl måste fluktuera med hela
kvanta av storleken hv. Yad detta innebär är ju, att
emissionen och absorptionen av denna strålning måste ske i kvanta
av denna storlek. Det är icke nödvändigt, att absorptionen
skall ha till följd just att en elektron lösgöres från sin atom
och slungas ut. Det kan också inträffa, att den övergår från
ett stabilt läge i atomen till ett annat. Låt oss därför skriva
lagen allmännare:
Ex-E2 = Av,
där Ex och E2 äro de totala energierna för det ljusemitterande
eller ljusabsorberande systemet i de båda tillstånd, mellan
vilka övergången sker. Och låt oss lägga märke till, att
denna lag skall gälla både för emission och för absorption.
I förra fallet är Er energien i det ursprungliga tillståndet,
E2 i det slutliga. I andra fallet är tvärtom Ex energien i
det slutliga tillståndet, E2 i det ursprungliga.
Nu vända vi vår uppmärksamhet åt annat håll. Då den
unge schweiziske studenten J. J. Balmer år 1885 upptäckt, att
våglängderna för de fyra vätelinjerna Ha, Ho, H , jE^ med
en dittills okänd noggrannhet kunde uttryckas genom formeln:
3 Hn*
n2-4
där H är en konstant och n — 3, 4, 5, 6, så trädde den
frågan fram, om icke även i andra grundämnens spektra liknande
lagbundenheter finnas. Denna fråga behandlades först, med
stöd av det förefintliga materialet, av Rydberg, något senare,
även experimentellt, av Kayser och Runge. Bland de senare
forskarna på detta område märkas framför andra schweizaren
W. Ritz, avliden 1909 vid 31 års ålder.
Vad, som här är viktigt, är det enkla, av Rydberg och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
