Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den Einsteinska lagen. Av prof. C. W. Oseen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Eitz betonade förhållandet, att alla spektralformler kunna
bringas till typen:
v = fx Oi) - U (nz)>
där nY och n2 äro hela tal.
Låt oss med Bohr i detta empiriska faktum se ett uttryck
för Einsteins lag. Vi måste då tyda hfY (wx) och hf2 (n2)
såsom uttryck för energien i det ljusutsändande systemet före
och efter emissionen. Varje spektralformel blir på detta sätt
ett medel att tränga in i det ljusemitterande systemets
mekanism.
Låt oss tillämpa denna tankegång på de BALMER’ska
vätelinjerna. Lagen för dem kan- skrivas:
Vi sluta av denna formel, att det system, som utsänder
de Balmerska vätelinjerna, kan existera i stationära tillstånd,
i vilka dess energi har värdena:
Nh
± n*’
där n är ett godtyckligt helt tal.
Låt oss antaga, att det är väteatomen, icke
vätemolekylen, som utsänder de BALMER’ska linjerna. Låt oss antaga, att
väteatomen består av en punktformig, positiv
elementarladd-ning och en därom kretsande elektron. Låt oss för
enkelhetens skull antaga, att elektronen rör sig i cirkelformiga
banor omkring den stillastående, positiva kärnan. Låt m vara
elektronens massa, r dess banradie och co antalet banvarv per
sekund. Vinkelhastigheten är då 2 Jtco. Då
centrifugalkraften måste hålla jämvikt mot den elektrostatiska attraktionen,
måste vi ha:
e2 ’ e
- - = é n2 m co2 r. d. v. s. w = - _, —rv (1)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
