Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den Einsteinska lagen. Av prof. C. W. Oseen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Davis och G-ouciier, gåvo år 1917 lösningen av problemet.
Deras anordning skilde sig från Franck’s och Hertz’s
därigenom, att de framför uppfångarelektroden inskjutit ett
metalltrådsnät, som hölls vid lägre potential än elektroden.
Mellan dem uppkom därför ett elektriskt fält, som drev
tillbaka till elektroden de elektroner, som fotoelektriskt utlösts
därifrån. Det retarderande fältet hölls starkare än det
accelererande. Den enda verkan av en strålning blev nu att
somliga av de elektroner, som ljuselektriskt utlösts från det
nyss nämnda trådnätet, av fältet drevos till
uppfångarelektroden och alltså gåvo upphov till en negativ ström genom
galvanometern. En jonisering gav däremot en positiv ström
genom galvanometern. Med denna apparat visade nu Davis
och GrOUCHER, att elektroner med en energi av 4,9 volt och
6,7 volt vid stöt med kvicksilveratomer giva blott strålning,
ingen jonisation, men att däremot jonisation inträder vid en
energi av 10,2 volt. De först nämnda energivärdena
motsvaras enligt hv-regeln av de båda första linjerna i kvicksilvers
absorptionsserie: 253,6 och 184,9 /uju. Joniseringsspänningen
däremot motsvaras av gränsen för absorptionsserien 118,8 ^/.
Det är väl knappast nödvändigt att understryka den stora
betydelsen av detta resultat. Bohr’s teori fick därigenom den
skönaste bekräftelse. Samtidigt fick man en ny metod att
experimentellt undersöka, spektralserier, en ny metod, som
visserligen ingalunda kan ersätta de gamla optiska och
fotografiska metoderna, men som kan komplettera dem. Jag vill
i korta drag söka sammanfatta de viktigaste resultat, som
hittills vunnits med denna metod.
Lättast tillgängliga för en undersökning med denna metod
äro metallångorna, emedan de löst sittande valenselektronerna
redan vid små spänningar frigöras från sina atomer och
emedan därför hela de motsvarande absorptionsserierna ligga i
ett även optiskt lätt tillgängligt spektralområde, så att den
äldre och den nyare metoden här kunna arbeta hand i hand.
A andra sidan är ju härav klart, att ett studium av
metallångorna med den nya metoden mindre kan syfta mot nya
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
