Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den Einsteinska lagen. Av prof. C. W. Oseen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4.
Den skarpsinniga analys, som förde Einstein till
uppställandet av lagen för den fotoelektriska effekten, är giltig för
alla våglängder. Äro röntgenstrålarna intet annat än mycket
kortvågiga elektromagnetiska svängningar, då måste även
för dem den av Einstein uppställda satsen vara giltig. Det
som återstår för mig är att ge en kort överblick över de sätt,
varpå kvantteorien — och kvantteorien i den av Einstein
givna formen — griper in i våra dagars lära om
röntgenstrålarna.
Röntgenstrålarna uppstå då i snabb rörelse befintliga
elektroner sammanstöta med en fast kropp. Att under dessa
förhållanden en våg skall utgå från platsen för stöten, däri
ligger icke något överraskande för den MAXWELL-LoRENTz’ska
elektricitetsläran. Man kan ur de differentialekvationer, som
enligt denna lära gälla för det elektromagnetiska fältet,
beräkna strålningsintensiteten i olika riktningar från
stötpunkten, och denna räkning överensstämmer ganska väl med
verkligheten. Men ett drag finnes dock i verkligheten, som denna
teori på intet sätt förmår tyda. Enligt den skulle i den
utsända röntgenstrålningen alla våglängder vara representerade.
Det är icke . så. Det finns en undre gräns för de utsända
våglängderna, en övre gräns för de utsända svängningstalen.
Och den lag, som bestämmer denna övre gräns för
svängningstalen är den Einstein’ska: elektronernas energi före
stöten = hv, där v är det högsta svängningstalet. Det är de
utmärkta undersökningarna av de amerikanska forskarna
Duane och Hunt, Webster, Hull och Bjce, som ådagalagt
riktigheten av denna lag. Den teoretiska tydning av lagen,
som nu är möjlig, är, att elektronerna efter stöten behålla en
viss energi, vars minimivärde kan sättas lika med noll. Skall
nu energiemissionen ske i kvanta av storleken hv, så blir det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
