Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Havets dynamik. Av byrådirektör J. W. Sandström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tageiser över havsvattnets motspänstighet mot yttre påverkan
hänför sig till dylikt stabilt lagrat vatten.
Det är klart, att den motkraft, med vilken vi här ha att
skaffa, är av samma natur som den, som uppträder i skiktat
vatten, fastän förhållandena här givetvis bliva något mera
komplicerade. Täthetsfördelningen i stabilt lagrat vatten
framställes enklast grafiskt genom att man i de hydrografiska
snitten uppritar isodenserna eller isostererna. Dessa
motsvara på sätt och vis skiljeytorna mellan skikten, nämligen
så, att de hydrostatiska krafterna söka vrida dem i horisontalt
läge och därvid driva vattnet längs isosterytorna från de ställen,
där dessa ligga glesast, till de ställen, där de ligga tätt ihop.
Storleken av den acceleration, de hydrostatiska krafterna i detta
fall förorsaka, erhålles ur Bjerknes’ solenoidsats, som innehåller,
att cirkulationsaccelerationen av en vilken som helst sluten av
vattenpartiklar sammansatt kurva i havet är lika med
antalet isobarisostera solenoider, som kurvan omsluter, alltså
där cirkulationen C är integralen av tangentialkomponenten
av vattnets hastighet runt den slutna kurvan och A antalet
av de av kurvan omslutna parallellogramformiga rör eller
solenoider, som uppstå genom skärning av isobar- och
isosterytorna, då dessa tänkas uppdragna för varje C. G. S. enhet
av trycket och specifika volymen. (Se vidare om denna sak i
efterföljande kapitel IX.)
Fig. 3 visar vindens inflytande på dylikt stabilt lagrat
vatten. Den första bilden i denna figur ger en schematisk
framställning av isosterernas fördelning hos havsvatten i
jämvikt av normal stabilitet, d. v. s. stabilitetsmaximum i
ytan och avtagande stabilitet neråt. Då det börjar blåsa,
förskjutes ytvattnet något i vindens riktning, varefter allt
vatten blir stillastående, trots att vinden blåser.
Täthetsfördelningen har då det utseende, som andra bilden i fig. 3 visar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
