Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Prövningsmöjligheterna av Einsteins allmänna relativitetsteori. Av fil. kand. I. Waller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Prövningsmöjligheterna av Einsteins relativitetsteori 219
tioner, den ena till Sobral i norra Brasilien, den andra till ön
Principe i Guineabukten. I den förra deltogo Davidson och
Crommelin, i den senare Eddington och Cottingham. I fråga
om optisk utrustning medförde vardera expeditionen ett
astrografobjektiv med 3.4 3 meters, brännvidd; dessutom medtog
expeditionen till Sobral ett objektiv av 4 tums diameter och
19 fots brännvidd. Parallaktiska monteringar medfördes ej,
utan instrumenten placerades horisontellt och ljuset
reflekterades in i dem medelst coelostater. Expeditionen till Sobral
erhöll medelst den med 4 tams linser försedda tuben en serie
goda plåtar av solens omgivning under förmörkelsen, inalles
7 stycken, vardera upptagande 7 stjärnor i solens närhet. Den
plåtserie, som samma expedition erhöll med det astrografiska
objektivet gav otydliga stjärnbilder, på den grund att vid
själva förmörkelsen, av skäl som ej kunnat utredas, någon
ändring i fokaldistansen synes ha inträtt. I Principe var
under förmörkelsen solen till största delen skymd av moln;
den hit förlagda expeditionen erhöll därför blott 3 någorlunda
goda plåtar, upptagande vardera 5 stjärnor.
Den enda tillförlitliga plåtserien torde vara den som togs
med 4 tums linser i Sobral. Utnyttjandet av detta material
skedde sålunda: Två månader senare tog expeditionen i Sobral
nattetid 7 jämförelseplåtar av den himmelstrakt, där solen
befann sig under förmörkelsen, varvid äver de ifrågavarande
stjänornas zenitavstånd var detsamma som vid förmörkelsen.
Vidare upptogs en plåt med skiktsidan vänd från objektivet,
alltså genom plåtens glasskiva. Denna benämnes mätplåten.
Uppmätningen av plåtarna utfördes efter expeditionens
återkomst till England. En förmörkelseplåt placerades skikt mot
skikt med mätplåten, så att motsvarande stjärnbilder så nära
som möjligt sammanföllo, och de små avstånden dem emellan
bestämdes på vanligt sätt i en mätapparat. Uppmätningen
utfördes utefter två mot varandra vinkelräta riktningar, en
#-axel i rektascensionsriktningen och en y-axel i
deklina-tionsriktningen. Origo var lagt i plåtens mittpunkt. För
de mätta differenserna A x och A V gjordes ansatserna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
