Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Granqvist. Av doc. M. Sjöström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(Fysiogr. Sällsk. i Lund Handl. 7, 189(5). Principen för
vibra-tionsgalvanometern, som blivit uppfunnen och konstruktivt
tillämpad samtidigt av Granqvist och Kubens, är följande. I
en växelströmbanas magnetiska fält är en metalltråd uppspänd,
vid vilken några små magneter blivit fastlödda så, att de
kunna vrida sig parallellt med fältet. Nålsystemets
svängningstid är så avpassad, att den är lika med växelströmmens.
Amplitudens storlek blir då ett mått på strömmens intensitet.
Differentialinstrumentet har tvenne ringformiga spolar
inskjutna i varandra, så att deras plan äro vinkelräta emot
varandra. Nålsystemet befinner sig i spolarnas gemensamma
centrum. Instrumentet användes som nollinstrument. Vridas
ringplanen en lämplig vinkel i förhållande till magnetnålarnas
riktning, som ursprungligen sammanfaller med ena ringplanet,
kan man nämligen få nålsystemet att icke vibrera, då de
båda spolarna samtidigt genoinflytas av var sin växelström,
om man blott inkopplat så mycket induktionsfritt motstånd i
ena spolledningen, att växelströmmarna kommit i fas med
varandra. Användes differentialgalvanometern på detta sätt, kan
man medelst densamma bestämma induktionskonstanter.
Vibrationsgalvanometern har som bekant fått en rätt
vidsträckt användning inom svagströmstekniken.
Av andra konstruktioner, som Granqvist utfört, vill jag
nämna en unipolär galvanometer, som är utmärkt därav, att
dess inre mostånd är försvinnande litet. (Lunds Univ. Arsskr.
28, 1892.)
Tydligtvis i avsikt att studera sönderslitningsarbetet vid
elektroderna, som enligt Edlund skulle vara orsaken till uppkomsten
av den motelektromotoriska kraften i ljusbågen, företog
Granqvist i slutet av 1890-talet en undersökning över katodens
sönderdelning i förtunnade gaser (Öfvers. av K. V. A:s Förh.
1897, n:r 10, och 1898, n:r 10). Det var sedan länge känt, att
i geisslerrör, där elektroderna utgöras av platinatrådar, ett
tunt speglande metallager avsätter sig på rörväggarna
närmast katoden. Dylika beläggningar bildas för övrigt av alla
slags metaller, ehuru olika lätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
