Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Granqvist. Av doc. M. Sjöström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dessa undersökningar över katodförstoftade skikt ha i flera
avseenden varit av betydelse för den kommande utvecklingen.
Efter Granqvists överflyttning till Uppsala finna vi honom
åter sysselsatt med ljusbågens utforskande, och år 1902
framlade han sin epokgörande undersökning: »Uber die Bedeutung
des Wärmeleitungsvermögens der Elektroden bei dem
elektrischen Lichtbogen» (N. Acta Reg. Soc. Se. Ups. Ser. III.
1903).
Den allmänna åsikten före detta arbete var, att det i
ljusbågen utvecklade värmet till största delen gick bort genom
luften, och att blott en obetydlig del leddes bort genom
elektroderna. Ett enkelt kalorimeterförsök, varvid ena elektroden
befann sig helt i kalorimetervattnet så när som på själva
spetsen, som stack upp över vätskeytan, utvisade, att
exempelvis vid kopparelektroder och för 5 amp. bågström 42 % av hela
det i bågen utvecklade värmet bortleddes genom anoden och
45 % genom katoden. Granqvist fann vidare den viktiga
lagen att vid konstant strömstyrka kraterytorna minskas och
potentialfallet framför elektroderna ökar ju större
värmeledningsförmågan hos resp. elektrodmaterial är. Han uppvisar
vidare såväl experimentellt som teoretiskt
värmeledningsförmågans grundväsentliga inflytande på bågens stabilitet samt
uppställer det allmänna stabilitetsvillkoret för
likströmsljusbågen.
Även över de vida mer invecklade förhållandena vid
växelströmsbågen, som han därefter omsorgsfullt studerade, kastar
Granqvists upptäckt ett nytt ljus, söm låter oss klart se, att
elektrodernas värmeledningsförmåga här spelar en ännu större
roll än vid likströmsljusbågen. I växelströmsbågen är
jämviktstillståndet omväxlande stabilt och labilt. Under det
senare tillståndet, då bågen är slocknad, avkyles ljusbågen och
elektroderna. Överskrider avkylningen en viss gräns, upphör
bågen att brinna.
Uti en följande avhandling: Zur Theorie des elektrischen
Lichtbogens (K. V. A. Arkiv för Mat. Astr. och fysik, N:o
17, 11)05) ger han den experimentellt och teoretiskt grundade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
