Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Granqvist. Av doc. M. Sjöström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förklaringen till att den dynamiska karakteristiken ej
sammanfaller med den statiska. Den dåliga
värmeledningsförmågan exempelvis hos kol har till följd, att vid en
växelströmsbåge kolens temperatur och därmed potentialfallet framför
dem vid stigande strömstyrka ej hinner antaga det värde, som
momentana strömstyrkevärdena enligt statiska karakteristiken
fordra, under det vid fallande strömstyrka temperaturfallet
blir högre och potentialfallet mindre än enligt stat. kar.
Den s. k. ljusbågehysteresen har alltså enligt Granqvist
sin huvudsakliga grund uti denna »tröghet» i
värmeavledningen, ett nytt bevis för den stora betydelsen av
elektrodernas värmeledningsförmåga.
Genom Duddels upptäckt år 1900, att en likströmsbåge,
parallellkopplad till en kondensator i serie med
självinduktion, under vissa förhållanden förmår uppväcka svängningar
uti den av ljusbågen, kondensatorn och självinduktionen
bildade strömkretsen, hade studiet av ljusbågen fått än större
aktualitet. Ty denna upptäckt erbjöd en metod att generera
kontinuerliga växelströmmar av vida högre frekvens, än vad
man vid den tiden lyckats framställa, något som inom den
trådlösa’ telegrafien länge varit ett eftersträvat önskemål.
Denna forskningsuppgift måste naturligtvis på det livligaste
intressera Granqvist.
I BoLTZMANN-Festskriften (1904) publicerade han ett
förelöpande arbete: Uber die Periode und die Phasendifferenz
zwischen Ström und Spannung im singenden Flammenbogen,
i vilket han bland annat söker bestämma de faktorer, som
ha inflytande på växeltalet, samt relationen mellan dem och
svängningstalet, och 1906 offentliggjorde han sin djupgående
och omfattande undersökning över DuDDELLbågen:
Untersuchungen tiber den selbsttönenden Wellenstromlichtbogen (N. Acta
Reg. Soc. Se. Ups. Ser. IV. 1, N:o 5, 1907). Han fastställer
där gränserna för det område uti ström-spänningsdiagrammet
inom vilket bågen är självljudande. Därvid har han inom
mycket vida gränser varierat induktionskonstanter och
motstånd i kondensatorkretsen. På gränsen till det nämnda om-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
