Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Granqvist. Av doc. M. Sjöström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rådet, där bågen börjar övergå från vanlig likströmsbåge till
en självljudande, är strömmen en kontinuerlig vågström
(svängningar av första slaget), vars svängningstal låter sig beräknas
enligt Thomsons formel. Men längre in i området tändes och
släckes bågen omväxlande. Stabila och labila jämviktstillstånd
avlösa således varandra (svängningar av andra slaget), och
svängningstalet kommer att bero på tiderna för de stabila och
labila tillståndens varaktighet. Granqvists försöksmaterial ger
underlaget för en fullständig teoretisk utredning av huruledes
dessa två svängningstyper uppkomma, vilken i reda och
klarhet vida övergår vad andra då och långt senare presterade.
Av särskilt intresse är hans redogörelse för de vägar, man
borde välja för att uppnå höga svängningstal med
Duddellbågen. Granqvist hade det rätta greppet på sitt ämne.
Kontrasten mellan hans arbete och de samtidiga och efterföljande
av Simons och dennes skola är slående. Den senares
hypoteser, vilka Granqvist i en efterskrift till detta arbete bestämt
avvisar såsom onödiga och osäkra, ha för den följande
utvecklingen t. o. m. visat sig skadliga, emedan de i någon mån
fördröjt utvecklingen. Jag ber här att få citera ett uttalande
om detta Granqvists arbete, som gjorts av prof. P. O.
Pedersen, vår tids främste forskare på ljusbågen: det är det i
varje hänseende värdefullaste bidraget till DuDDELLbågens
förståelse och till klarläggandet av de medel, man borde använda
till DuDDELLbågens förbättring. Det är knappast tvivel om,
att man genom den i utsikt ställda fortsättningen av
Granqvists arbeten skulle ha fått en tillfredsställande lösning av
spörsmålet, om icke den redan av Valdemar Poulsen funna
lösningen i mellantiden hade blivit offentliggjord.
Granqvists arbeten på ljusbågen blevo beklagligtvis
avbrutna efter det han vid Ångströms bortgång mottagit den
krävande posten som professor i fysik. Föreläsningarna,
handledandet av specialister och uppdrag av olika slag, vilka han
på denna post måste påtaga sig, togo all hans tid i anspråk.
Särskilt har han offrat mycket av sina krafter på utvecklandet
av solobservatoriet vid Uppsala Fysiska Institution, ett arv,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
