Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mikroskopavläsning vid galvanometrar och elektrometrar. Av doc. G. Ising
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mikroshopavläsning vid galvano- och elehtr o metrar 69
platta i en Julius-upphängning, belastad med 20 kg;
plattans rörelser höllos dämpade genom tre stycken underlagda,
rätt hårt sammanpressade kuddar av bomull.
IV.
Den frågan erbjuder sig nu: huru långt kan man driva
upp avläsningsskärpan vid bestämmandet av ett upphängt
systems utslag, huru långt lönar det sig över huvud att gå
med förstoringen vid ett instrument? Ett närliggande svar
vore, att detta bestämmes av praktiska omständigheter; det
gäller att eliminera störningar genom skakningar,
luftströmmar, temperaturförändringar o. s. v. Detta är också till en
viss grad sant. Men det finnes även, såsom i inledningen
nämndes, en teoretisk gräns, som det har ett visst intresse
att betrakta. Enligt den statiska mekaniken bör nämligen,
såsom påpekats av Smoluchowsky1, ett upphängt system visa
ständiga små fluktuationer av sitt läge kring
noll-inställningen. Betecknas systemets läge genom en koordinat x,
riktkraften med D och medelavvikelsen från noll-läget med a #,
så gäller
\DAx* = e,.........(1)
där s är den molekulära energien per frihetsgrad. Vid
rumstemperatur har s värdet 1.8-10-14 erg. Om exempelvis
I) = 10 "5 -ynd- CI^- blir a x = 6 • 10 ~6 radian. Försök göras
att experimentellt påvisa dessa fluktuationer; det är
emellertid ganska svårt att fullt eliminera de »praktiska»
störningarna (skakningar, temperaturvariationer m. m.j.
Det är tydligt, att det vid ett mätinstrument icke är till
någon nytta att driva upp skärpan i utslagets avläsande
längre, när förstoringen ökats så långt, att dessa Brownska
nollpunktsvariationer uppgå till en avsevärd bråkdel av en
skaldel. Förslagsvis torde man böra stanna, då a x motsvarar
7* skaldel, d. v, s. då fluktuationerna åt ömse sidor öm noll-
1 Phys. Zeitschr. 13. (1912), s. 1069.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
