Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den Bohrska atomteorien; Av doc. O. Klein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig från omloppstalet i motsvarande keplerellips, dels den
relativt lilla frekvensen ö för perihelrotationen. Vi skola sedan
meddela en formel för tf, nr vilken man kan beräkna, att
elektronen i de mest excentriska av de banor (k = 1, se nedan),
som förekomma i väteatomen, hinner gå c:a 40 000 varv kring
kärnan medan periheliet går ett varv. Men tack vare det
stora värdet på elektronens omloppstal gör i alla fall
periheliet omkring 2 • 1010 varv per sekund i den mest
excentriska av de banor, som höra till Balmerseriens konstanta
term (n = 2, le = 1).
Låt oss nu undersöka de harmoniska komponenterna i
relativitetsrörelsen. Dessa bestämma ju enligt den klassiska
strålningsteorien beskaffenheten av det ljus, som utsändes från
systemet. Man finner dem mycket enkelt genom att tänka
efter hur rörelsen kommer att te sig för en person, som ej
står stilla utan går runt om kärnan med samma frekvens som
periheliet. Han skulle tydligen uppfatta rörelsen som rent
periodisk och upplösa den i en serie elliptiska harmoniska
svängningar med frekvenserna co, 2 co, o co . . . . Var och en
av dessa elliptiska svängningar kan man upplösa i två
cirkulära svängningar, med olika omloppsriktning och amplitud.
Därvid har den svängning, vars omloppsriktning
överensstämmer med den elliptiska svängningens, störst amplitud. För
en stillastående observatör kommer nu perihelrotationen att
lagra sig över dessa svängningar. De cirkulära svängningar,
som gå åt samma håll som perihelrotationen, få därför
frekvenser av formen tco + 6, där r betyder ett helt positivt
tal, medan de, som gå åt motsatt håll, få frekvenser av
formen tco — ö. Elektronens förskjutning ^ i en godtycklig
riktning kan sålunda på följande sätt framställas som en summa
av rent harmoniska svängningar:
£ = ZCT, ±1 cos 2tv{(tco ± ö) t + <5T, ±1} . . . . (38)
Här skall r antaga alla möjliga positiva heltalsvärden.
GV, +1 resp. Gr, —x betyder amplituden för den svängning, vars
frekvens är tco + o resp. tco — a.
6—231620. Svenska fysiker samfundets årsbok. 1923.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
