Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den Bohrska atomteorien; Av doc. O. Klein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tur. Verkan av det elektriska fältet består då endast däri,
att det ändrar värdena på amplituderna för de i rörelsen
uppträdande harmoniska komponenterna och därmed
sannolikheterna för de olika övergångarna mellan atomens stationära
tillstånd. Detta har icke allenast till följd att de linjer, som
uppträda i den ostörda finstrukturen, nu få en något
förändrad intensitet utan för även till uppträdandet av nya linjer i
finstrukturen, vilka svara mot övergångsprocesser, som förut
voro förbjudna, därför att de korresponderande
komponenternas amplituder voro lika med 0. Om det elektriska fältet är
svagt, uppträda endast sådana nya harmoniska komponenter,
där frekvenserna äro av formen t to eller v co ± 2 tf, d. v. s.
lika med summan eller differensen av två i den ostörda
rörelsen förekommande frekvenser. De korresponderande nya
övergångarna äro därför antingen sådana, där k ej ändras under
övergångsprocessen, eller sådana, där k ökas eller minskas
med två enheter. Även de nya spektrallinjernas frekvenser
äro sålunda lika med summan eller differensen av två av de
gamla linjernas frekvenser. Genom fältets verkan uppträda
alltså äkta kombinationslinjer, vilka fullständigt saknas i den
ostörda finstrukturen. Som vi längre fram skola se, har detta
stor betydelse för förståelsen av de seriespektra, som utsändas
från atomer med mer än en elektron. Om det elektriska
fältet ej är homogent, möjliggöras även övergångar där k ändrar
sig med mer än två enheter. Om fältet tilltar i styrka, blir
dess verkan allt mer komplicerad. Som Kramers visat,
kommer man då kontinuerligt över till den karakteristiska
Starkeffekten.
Vi vilja nu illustrera teoriens överensstämmelse med
experimenten genom en figur, som är tagen från ett arbete av
Kramers, vilket innehåller en synnerligen grundlig
undersökning av spektrallinj ers intensiteter. I detta arbete har
Kramers bland annat beräknat de till relativitetsrörelsen hörande
harmoniska komponenternas amplituder och sålunda kunnat
uppskatta de relativa intensiteterna hos de olika
finstruktur-linjerna. På de fotografier Paschen tagit av finstrukturen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
