Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sanning, verklighet och kausalitet. Av överingenjör R. Liljeblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mellan den tröga och tunga massan. (Frågan om
sannolikhetsgraden av dessa satser, med vilka relativitetsteorien står eller
faLler, är här ej platsen att närmare ingå på. Jag skulle
beträffande den absoluta rörelsen vilja hänvisa till Poincarés långt
före relativitetsteoriens framträdande skrivna arbete:
»Vetenskapen och hypoteserna», svenska upplagan sid. 155.) Från
ovannämnda kunskapsteoretiska och empiriska utgångspunkter ge sig
nu relativitetsteoriens viktigaste resultat i stort sett med logisk
nödvändighet. Den som ej vill acceptera resultaten måste betänka
konsekvenserna. Ställer han sig ej helt enkelt på den bekväma
men betänkliga positionen att helt förneka experimentalfysikens
resultat med den motivering att de aldrig kunna fastslås med
absolut visshet (från denna ståndpunkt kan som bekant vad
som helst försvaras) måste han släppa de kunskapsteoretiska
förutsättningarna. Han kan på så sätt rent logiskt sett rädda
såväl den Euklideska geometrien som det absoluta rummet och
den absoluta tiden. Men de ofrånkomliga konsekvenserna äro
då, att något principiellt icke iakttagbart måste betraktas
såsom verkligt, och vad värre är: rums- och tidsstorheter måste
definieras så att det i de konkreta fallen är principiellt
omöjligt att kvantitativt jämföra dem; det är alltså exempelvis
principiellt omöjligt att konstatera om två händelser äro
samtidiga eller ej. Finns det någon som på fullt allvar vill försvara
en sådan ståndpunkt? Naturvetenskaplig är den i varje fall ej.
Ur den ovan givna sanningsdeflnitionen följer nu även en
del intressanta kunskapsteoretiska konsekvenser. Detta gäller
först och främst kausalitetsbegreppet. Från den Kantska
ståndpunkten följde med logisk nödvändighet en obruten entydig
kausalitet. Detta är ingalunda fallet från den Einsteinska
ståndpunkten. Att en lagbundenhet råder i världen och ej
endast det rena godtycket är visserligen obestridligt, men om
denna lagbundenhet innebär ett absolut entydigt
händelseförlopp är något som måste bekräftas eller bestridas genom
empiriska undersökningar. Man ser ibland det påståendet, att
om blott på en enda punkt principen om den obrutna entydiga
kausaliteten upphävdes, detta skulle vara liktydigt med natur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
