Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om resultaten av några försök rörande Hertz’ska vågor. Av prof. K. F. Lindman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om resultaten av några försök rörande Hertz slca vågor 139
höger- och vänstervridande spiraler av samma egenperiod,
lämnade de genomgående vågornas polarisationsplan oförändrat
och verkade sålunda endast försvagande (absorberande) på
dessa vågor.
Vid försök med flera efter varandra ställda aktiva
resonatorsystem visade det sig, att vridningen var proportionell
mot det aktiva skiktets tjocklek eller mot antalet av de i
strålarnas väg befintliga spiralformiga resonatorerna. — Vid
undersökning av absorptionen hade man att beakta, att de
ur gittret utträdande elliptiskt polariserade vågornas intensitet
var lika med summan av de i svängniDgsellipsens båda axlars
riktningar uppmätta intensiteterna. Det framgick av
mätningarna, att i enlighet med vanliga absorptionslagar
absorptionen växte i geometrisk progression, då det absorberande
skiktets tjocklek ökades i aritmetisk progression. Vid försök
med ett och samma gitter, men med vågor av olika längd
visade gittret en mycket tydlig selektiv absorption, betingad
av en utpräglad egensvängningsperiod hos det absorberande
systemets element. Absorptionsmaximets läge motsvarade
ganska nära, men dock icke fullständigt gitterelementens
egenvåglängd, i det att det var förskjutet ett stycke i riktning
mot de större våglängderna, varjämte absorptionskurvan sjönk
betydligt hastigare på denna sida om maximipunkten, än den
steg på andra sidan därom, vilket allt motsvarar den form
av absorptionskurvor, som Planck teoretiskt funnit för
ämnen, vilka kunna tänkas sammansatta av eller innehålla ett
stort antal tätt anhopade och regellöst ställda
elektromagnetiska resonatorer med en enda skarpt utpräglad egenperiod.
En redogörelse för dessa försök publicerades först på
svenska språket i Finska Vetenskaps-Societetens Översikt år 1914.
Sedan jag efter krigets slut offentliggjort undersökningens
resultat i Annalen der Physik, mottog jag från dr Stumpf i
Berlin ett brev, i vilket han gjorde mig uppmärksam på att
dessa försöksresultat t. o. m. vida bättre, än vad jag själv
vid jämförelse med formeln (I) först fann, motsvarar det, som
man i föreliggande fall kan teoretiskt vänta sig. Om man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
