Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om resultaten av några försök rörande Hertz’ska vågor. Av prof. K. F. Lindman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
Karl F. Lindman
formiga resonatorer av de nämnda klotens storlek och därvid
funnit, att de hade en svagt utpräglad egenperiod, som i
enlighet med en av Debye härledd formel motsvarades av en halv
egenvåglängd 1/2 A> = 1^.7 cm. För att över huvud taget
kunna få någon märkbar verkan ansåg jag det rådligast att
använda vågor, vilkas halva våglängd var av denna storlek
eller möjligen något mindre. Jag började därför med vågor
med en halv våglängd 1/2 ^ = 9 cm. Genom successiv
vridning av mätningsresonatorn och den därmed förbundna
cylindrisk-paraboliska spegeln erhöll jag en symmetrisk
intensitetskurva, som utvisade, att polarisationsplanet vridits 7° åt
vänster (för ett emot vågornas fortplantningsriktning blickande
öga). Jag vred därefter pappasken med molekylmodellen 180°
kring askens egen geometriska axel och erhöll nu en vridning
av polarisationsplanet = 6° i samma led som nyss. Slutligen
lät jag vågorna genomgå asken i motsatt riktning mot förut
och erhöll även nu en vridning av 6 ä 7° åt samma håll som
tidigare (kurvan var dock icke nu fullkomligt symmetrisk).
Innan den sistnämnda mätningen utfördes, hade jag emellertid
gjort några försök med vågor av annan längd.
Molekylmodellen befann sig därvid i den ställning, som för 1/2 & = 9
cm givit cp — 6°. För 1/2 k = 14 cm erhölls en vridning åt
vänster, lika med 3C (knappt). Ehuru de infallande vågornas
längd nu var större än resonatorernas (kopparklotens)
egenvåglängd, hade detta sålunda ingen inverkan på
vridningsriktningen, vilket synes bekräfta prof. Oseens slutsats, att
vridningen beror blott av de geometriska förhållandena hos
molekylmodellen och icke av resonatorernas beskaffenhet för
övrigt (förutsatt, att de äro isotropa). Om man, utgående
från den förut observerade vridningen cp = 6° för 1/2 A, = 9 cm.
beräknar vridningen för 1/2 >i = 14 cm enligt Biot’s inversa
kvadratlag, erhåller man cp = 2.5°, som ganska väl
överensstämmer med det observerade värdet. Slutligen använde jag
ännu vågor, vilkas halva längd var = 7.7 cm, och erhöll då
cp = 8°, medan det på nyssnämnda sätt beräknade värdet i
detta fall var 8.2C. Biot’s optiska lag tyckes sålunda ap-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
