Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om resultaten av några försök rörande Hertz’ska vågor. Av prof. K. F. Lindman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om resultaten av några försök rörande Hertzs~ka vågor 147
proximativt gälla för dessa vridningar, åtminstone för vågor
i närheten av resonatorernas egenvåglängd. Över huvud taget
erbjödo dessa försök för mig en överraskning, ty jag hade
knappast hoppats att på ett så enkelt sätt och med
användning av endast en enda molekylmodell erhålla någon märkbar
vridning, och några förhandsberäkningar hade jag icke utfört.
Huruvida den av mig observerade vridningen till sin riktning
överensstämmer med prof. Osebn’s teori har jag tills vidare
icke kunnat avgöra. Det vore även av intresse att veta,
huruvida man enligt denna teori kan förklara det ombyte av
förtecken, som den optiska vridningen stundom erfar, då man
passerar ett absorptionsband. Huruvida vridningen är
beroende av molekylmodellens ställning i förhållande till
ljusstrålarnas riktning, vilket synes sannolikt, och vilket detta
beroende är ävensom vridningens beroende av osymmetrigraden
hos molekylmodellen har jag tills vidare ej undersökt. Jag
har här endast kunnat göra ett förelöpande meddelande.
Jag har hittills och kanske något för länge uppehållit mig
vid försök, som bilda elektromagnetiska analoga till ljusets
rotationspolarisation hos naturligt aktiva medier, och jag skall
nu i korthet omtala några försök rörande elektromagnetiska
vågors interferens hos tredimensionella system av resonatorer,
vilka försök kunna uppfattas såsom bildande ett
elektromagnetiskt analogon till herrarna Bragg’s första fundamentala
försök rörande röntgenstrålars interferens hos kristaller. Vid
dessa försök, som jag utförde i Åbo för snart 2 år sedan,
begagnade jag mig av ringformiga resonatorer, ordnade i
ekvi-distanta plana nät och ägande en halv egenvåglängd = 13.3
cm. Genom försök med 26 cm långa vågor — för erhållande
av en tillräckligt intensiv reflexion fingo de primära vågorna
icke alltför mycket skilja sig från resonatorernas
egenvåglängd — kunde jag påvisa giltigheten av följande lagar för
de elektromagnetiska vågornas reflexion från rymdgittret.
l:o. Infallsvinkeln är lika med reflexionsvinkeln.
2:o. Den reflekterade strålningens intensitet uppnår maxi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
