Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om resultaten av några försök rörande Hertz’ska vågor. Av prof. K. F. Lindman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om resultaten av några försök rörande Hertzslca vågor 151
vilka en tydlig superposition av de båda slagen av sekundär
röntgenstrålning förekommer. På samma gång jag publicerade
resultaten av dessa undersökningar, uttalade jag tanken, att
det med tillhjälp av fint delade metallspeglar eventuellt vore
möjligt att ur en vanlig HErTz’sk oscillators energispektrum
utsöndra elektriska vågor (övertoner), vilkas längd vore endast
bråkdelar av 1 mm, varigenom den ännu återstående luckan
mellan de elektromagnetiska vågorna och de längsta ultraröda
vågorna måhända kunde utfyllas, ett problem, som jag redan
för snart 25 år sedan, ehuru på annat sätt, förgäves sökte
lösa.
De nämnda försöken med klotformiga resonatorer anställde
jag ursprungligen i avsikt att pröva vissa av Wood,
Kossonogoff och Eheenhaft uttalade åsikter, enligt vilka de fint
fördelade metallpartiklarna hos vissa metallfällningar och
kolloidala metallösningar skulle verka såsom optiska resonatorer
på de infallande ljusvågorna och därigenom alstra en skarp
selektiv reflexion, vilken resonanshypotes dock blivit av
teoretiska skäl motsagd av Pockels. Mina försök med såväl ett
enda metallklot som med ett av klotformiga resonatorer
sammansatt gitter gåvo till resultat, att en genom klotformiga
metallresonatorer alstrad skarp selektiv reflexion eller
absorption icke är möjlig, varemot mycket breda genom resonans
alstrade reflexions- och absorptionsband väl kunna förekomma.
Försöken rörande klotgitters skärmverkan överensstämde för
övrigt kvantitativt med vissa av Wood kort förut anställda
resonansförsök med långa värmevågor. I likhet med de på
kvartsskivor utfällda kvicksilverdropparna vid Woods försök
förmådde de redan nämnda metallkloten i allmänhet, d. v. s.
om de icke precis stodo i resonans med de infallande vågorna,
avskärma endast den på dem fallande delen av vågfrontens
energi. Om ock kloten sålunda måhända kunna sägas hava
kvarlämnat »fläckar» på de genom gittret gångna vågornas
front, så har jag hittills aldrig iakttagit något, som skulle
tyda på en s. k. fläckig front hos vågor, som komma direkt
från en Hertz’ oscillator. Såvida det äger sin riktighet, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
