Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om resultaten av några försök rörande Hertz’ska vågor. Av prof. K. F. Lindman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bestående rymdgitter hade jag utfört redan år 1910, alltså
två år före Laues upptäckt, ehuru jag dä icke fullföljde dem
vidare.
Då nu, ifall oscillatorns och mätningsresonatorns period
var mindre än de ringformiga gitterelementens, den från
gittret reflekterade strålningen huvudsakligen bestod av gittrets
egenstrålning och denna var mindre dämpad än den rätliniga
mätningsresonatorns egen svängningar, erbjöd gittrets
sekundärstrålning ett medel att frambringa stående elektriska
luftvågor i rummet, vilkas längd var oberoende av
mätningsresonatorns och i viss grad även av den primära oscillatorns
egenperiod och endast rättade sig efter de såsom sekundära
emissionscentra verkande gitterelementens egenperiod. Dylika
i luftrummet objektivt förekommande stående elektriska
sekundärvågor kunde i själva verket påvisas genom ett försök,
vid vilket gittrets egenstrålning reflekterades i normal
riktning från en plan metallspegel. Objektivt i luften
förekommande stående elektriska primärvågor har jag långt tidigare
på olika sätt påvisat.
Jag hänvisade nyss till några försök, som kunna uppfattas
såsom elektromagnetiska analoga till Barklas och Sadlers
försök rörande de sekundära röntgenstrålarnas
sammansättning. Dessa försök, som jag utförde redan i början av år
1914, bestodo i en genom resonansmätningar verkställd analys
av den från olikartade plana gitter reflekterade strålningen
i sådana fall, då de infallande vågorna icke voro isokrona
med gitterelementens egensvängningar. Ett av metallklot
sammansatt plant gitter och i viss grad även ett sådant,
bestående av rätliniga resonatorer, reflekterade huvudsakligen
en diffus strålning, vars period överensstämde med de
infallande vågornas. Dessa gitter förhöllo sig alltså analogt med
element av ringa atomvikt (//, O, C), hos vilka den
sekundära röntgenstrålningen huvudsakligen är en diffus strålning.
Ett av ringformiga element bestående plant gitter bildade
däremot ett analogon till elementen av högre atomvikt, hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
