Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Aktuella frågor inom dispersionsteorien. Av lektor B. Lundblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppkomna nya vågen.»* Slutligen identifierar man
brytningsindex n med förhållandet mellan ljusets hastighet i de båda
medierna. — Vi se: Här är det ej tal om molekylerna och
deras funktioner. Det är fråga om en mediumteori, ej en
atomistisk teori.
Låt mig nu genast säga ifrån, att jag alls icke förstår den
citerade härledningen. Om jag vill se på den med historikerns
ögon, förstår jag den nog som en produkt av en historisk
utvecklingsprocess. Och om jag bedömer den från
mediumteoretikerns ståndpunkt, måste jag ju erkänna, att den är
åtminstone något så när acceptabel. Men i dag vill jag vara
atomistiker och då begriper jag den inte alls. Och jag måste
rentav tillstå, att redan Foucaults experiment egentligen
förefaller att vara en gåta alltigenom.
Jag skall strax säga varför. En ljusvåg rör sig ju genom
tomrummet med en konstant hastighet, som vi enligt
internationellt bruk beteckna med c = 300,000 km pr sek. Så antaga
vi, att den träffar ett materiellt medium, t. ex. luft eller vatten;
o
då skall den fortsätta med hastigheten —, där n är
brytningsindex. Ett materiellt medium består av molekyler, vilka äro
skilda åt genom tomrum. Ingenting berättigar oss att tro, att
tomrummen mellan molekylerna skulle ha andra egenskaper
än tomrummen mellan solarna i världsalltet. Huru är det då
c
möjligt, att hastigheten kan bliva — i de materiella medierna
och c i världsrymden?
Så länge man trodde på en materiell eter, fanns det en
utväg. Då kunde man ju alltid ge denna sådana egenskaper,
att det gick ihop. Man kunde låta den vara tätare eller mindre
elastisk i närheten av molekylerna. Då skulle ljuset röra sig
långsammare i materiella medier än i tomrummet. Man finge
en hjälphypotes, som åtminstone undanskjuter svårigheten ett
steg till.
1 Se t. ex. Tom Moll: Lärobok i fysik, IV, sid. 103, 5. uppl. 1921.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
