Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Aktuella frågor inom dispersionsteorien. Av lektor B. Lundblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Aktuella frågor inom dispersionsteorien ]57
Men eterns tid är förbi. Vore den verklighet, borde
forskningen ha givit oss stegrad klarhet om dess egenskaper. Det
gick tvärt om. Man blev tvungen att ge den egenskaper, som
voro inbördes motsägande. Läran om etern blev skolastik, ej
naturvetenskap.
I Lorentz’ teorier från 1880-talet finnes det kvar en sista
rest av eterhypotesen. Den behövdes som fotfäste åt ett
koordinatsystem. Det var en eter utan fysiska egenskaper.
Relativitetsteorien har sedan visat, att även denna kvarleva var
umbärlig.
Visserligen hör man ännu talas om etern ibland. Men då
är den som leret i pottmakarens händer. Varje skribent
formar den efter sin vilja. Ett markant sjukdomstecken.
Det står alltså fast, att tomrummen mellan molekylerna ha
samma egenskaper som den tomma världsrymden. Man
kommer icke ifrån svårigheterna.
Vi nöja oss för ögonblicket med att konstatera detta faktum
och gå vidare till frågan om ljusets brytning. Mekanismen
för ljusets fortplantning skildrades ovan så, att partiklarna i
gränsytan själva skulle utsända vågor, allteftersom de träffades
av den infallande vågen. Mot detta finnes naturligtvis
ingenting att invända från våra synpunkter. Efter vad vi veta,
innehålla ju molekylerna positiva och negativa elektriska
laddningar. Ljuset är en elektromagnetisk våg och sätter alltså
laddningarna i svängningar. Därigenom utsändas nya vågor
runt kring molekylen. Molekylen har under den infallande
vågens påverkan blivit en sekundär ljuskälla.
Då erkänner man också gärna, att det måste uppstå en
reflekterad och en bruten våg, och med det tysta medgivandet
att Foucaults resultat nog ändå måste respekteras som ett
empiriskt faktum går man med på att lagarna för ljusbrytningen
måste bliva just de som vetenskapen redan känt i trehundra
år. Men ändå är saken icke alldeles klar. Man förstår nog,
att det uppkommer nya vågor, men varför försvinner den gamla
helt och hållet? Man är van vid att det är så, men kunde
man verkligen icke tänka sig, att en del av den infallande
11—231620. Svenska fysiker samfundets årsbok. 1923.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
