Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Aktuella frågor inom dispersionsteorien. Av lektor B. Lundblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Aktuella frågor inom dispersionsteorien 163
1912 och vad Warschauprofessorn Esmarch påföljande år visade
för ett specialfall. Genom Oseens arbete har den molekylära
optiken blivit ett genomfört helt.
Man stannar nog gärna i förundran inför de stora talens
märkliga samspel, när en våg brytes. Allt skall gå ihop så
exakt; den infallande vågen skall fullständigt utsläckas, den
brutna och den reflekterade vågen bliva kvantitativt riktigt
utbildade och allt detta genom en oerhört komplicerad samverkan
mellan dessa otaliga molekyler, som därtill äro inbegripna i
snabba och genom ständiga sammanstötningar komplicerade
rörelseprocesser. Om man också medger, att allt kunde gå ihop
i ett visst ögonblick, med en viss alldeles bestämd anordning
av molekylerna, så har man likväl rätt svårt att förstå, att
samspelet ej är förstört redan i nästa ögonblick, då molekylerna
grupperat om sig. Man frågar sig ovillkorligen, om
molekylarrörelsen ändå icke på något sätt yppar sig inom optiken.
Nåväl, det är en fråga, som kan besvaras. Man kan
visserligen icke hålla reda på var särskild molekyls rörelse, men man
känner de statiska lagarna för molekylarrörelsen och kan
därav förutse av vilken art avvikelserna från samarbetet måste
bli och förutberäkna deras optiska konsekvenser. Den första
följden av bristerna i samarbetet blir, kan man säga, en
effektminskning. Man får visserligen först en bruten våg med den
rätta intensiteten, men under den fortsatta färden genom mediet
förlorar den småningom i styrka. Det uppstår ett slags
absorption. En del av ljuset strös ut åt alla sidor. Man kan beräkna
hur mycket. Och vill man i naturen se detta ströljus, har man
blott att betrakta himmelns diffusa blå ljus. När det är som
renast, är det både till färg och ljusstyrka just vad man kan
räkna sig till. Och så få vi på vår fråga det överraskande
beskedet, att himmelns blå, som så ofta varit ett
inspirationsmoment för naturälskare och konstnärer, för fysikern är beviset
på att det fattas något i molekylernas optiska samspel.
Det innevarande vetenskapliga skedet har, såsom jag redan
inledningsvis framhöll, på ett alldeles särskilt sätt aktualiserat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
