Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Atomforskningen. Av. prof. M. Siegbahn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som en järn-atom förmår utsända, är sammansatt av
åtminstone 30,000 vågor med olika våglängd. Visserligen finnas
dessa våglängder registrerade och uppmätta med en
noggrannhet, som ej överträffas inom någon annan gren av fysiken,
men att från ett så överväldigande material komma atomens
hemligheter på spåren vore givetvis hopplöst. Den första
uppgift, som förelåg här, sedan det empiriska materialet insamlats,
var en systematisk bearbetning av siffermaterialet för att därur
finna numeriska relationer, som kunde visa på lagbundenheter
i atomens byggnad och i atomprocesserna. Den förra delen
av denna vanskliga uppgift upptogs som bekant av professor
Rydberg i Lund, som med en enastående intuition lyckades
ur det överväldigande siffermaterialet leta ut en mängd viktiga
relationer av utomordentlig betydelse för det fortsatta arbetet.
Emellertid räckte de lagbundenheter, som Rydberg
framdragit ur det spektroskopiska materialet inom de vanliga
spektra, ej till, för att man med utsikt till framgång skulle
kunna angripa atomproblemet. Därtill fordrades några
grundläggande experimentella undersökningar över de urelement,
varav atomerna äro uppbyggda. Och därmed äro vi inne på
den del av experimentalfysikens insats, för vilken jag närmast
skall redogöra.
I de radioaktiva elementen ha vi exempel på atomer, som
spontant sönderfalla i mindre partiklar, och några av dessa
partiklar äro mindre än den minsta bekanta grundämnesatomen,
vätets atom. Man har genom ett närmare studium av de
radioaktiva processerna funnit, att en radioaktiv atom endast
har en viss genomsnittlig livslängd. Förr eller senare komma
atomens olika delar i en sådan konstellation i förhållande till
varandra, att stabiliteten upphör. I detta ögonblick utslungas
från det inre av atomen en partikel, och samtidigt konstitueras
av atomresten en ny atom motsvarande ett grundämne av
lägre atomvikt och med andra kemiska egenskaper än den
ursprungliga.
En undersökning av de partiklar, som sålunda utslungas
vid den radioaktiva transformationen, har visat, att det endast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
