Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Atomforskningen. Av. prof. M. Siegbahn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
våg. Hit höra en mängd viktiga fysikaliska fenomen, och jag
skall erinra om ett par typiska. Om exempelvis en
metallplatta bestrålas med ljus av en viss våglängd, utsändes från
plattan elektroner med en mot våglängden svarande bestämd
hastighet. Omvändningen av detta fenomen är
röntgenstrålningen där en metallplatta bombarderas med elektroner av en
viss hastighet, varvid från metallplattan utsändas vågor av en
längd, som korresponderar med de inslungande elektronernas
hastighet. Det finns ett enkelt och allmängiltigt samband
mellan energien hos den framrusande elektronen och våglängden
hos strålningen. Det är Einsteins förtjänst att först ha
formulerat den lag, som anger detta samband.
När Bohr på grundvalen av dessa resultat sökte bemästra
atomen, ställde han sig närmast uppgiften före att uppbygga en
sådan atommodell, att den kunde förklara först och främst
atomens vanliga optiska spektrum men naturligtvis också de
övriga fysikaliska och kemiska egenskaper, som karakterisera
atomen. Det första resultatet av Bohrs arbete var en mycket
tillfredsställande teori för den lättaste av alla atomerna —
vätets — och ur densamma en ganska fullständig redogörelse för
väte-atomens spektrum. Från denna början har så Bohr
vidare utarbetat teorien, så att han nu i vissa huvuddrag kan
redogöra för den allmänna uppbyggnaden av samtliga
grundämnens atomer i den mån det rör fördelning och placering av
det elektronsystem, som omger kärnan. Att själva kärnan
också måste förete en rätt komplicerad struktur är inget tvivel
underkastat, men har endast ett sekundärt inflytande på det yttre
elektronsystemets byggnad, och Bohr har därför kunnat bortse
härifrån. Det avgörande för elektronsystemets konfiguration är
storleken av kärnans laddning, men hur denna laddning inom
kärnan är fördelad är, som nämnt, utan betydelse med hänsyn
till kärnans små dimensioner i förhållande till elektronbanornas.
Beträffande atomkärnans laddning ha vi som tidigare nämnts
starka experimentella stöd för att den är lika med atomens
ordningsnummer, då atomerna med ett par undantag ordnas
efter stigande vikt, och lika med detta tal är också antalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
