Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Atomforskningen. Av. prof. M. Siegbahn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
elektroner utanför kärnan. Det problem, som då föreligger, är
att utfinna för varje atom fördelningen av det kända antalet
elektroner. Därvid har Bohr följt den väg, som naturen själv
måste gå, då atomerna byggas upp från sina enklare
beståndsdelar, en process, som ständigt försiggår på de hetaste
stjärnorna efter band som de avsvalna. En atomkärna med en viss
positiv laddning får fånga upp den ena elektronen efter den
andra, till dess deras antal är lika stort som kärnladdningens
tal anger. En fråga framställer sig då omedelbart. Kan man
vänta sig att resultatet av infångningsproceduren alltid blir
detsamma för en och samma utgångskärna? Eller finns det
inte snarare oändligt många möjligheter för det uppgivna
antalet elektroner att ordna sig omkring kärnan? Man behöver ju
endast tänka på det motsvarande fenomenet, om det gällde en
attraherande sol, till vilken anslöte sig ett bestämt antal
planeter den ena efter den andra. I det senare fallet kunde man
givetvis på förhand ingenting säga om den slutgiltiga
grupperingen.
Lyckligtvis synes efter allt att döma förhållandena vid
atomerna ligga betydligt mycket enklare. Därom vittnar
redan den omständigheten, att vi allt som allt dock ba endast
ett relativt ringa antal grundämnen, summa 92 stycken tills
vidare, och att alla atomer med ett bestämt antal elektroner
alltid uppvisa identiska kemiska egenskaper. Detta senare
visar närmast, att i varje fall de yttre elektronerna gruppera sig
på samma sätt, så fort totala antalet är bestämt.
Men en ännu viktigare upplysning i denna fråga kunna vi
hämta från elementens röntgenspektra utan att behöva ingå på
några teorier Över deras uppkomst. Att röntgenspektra måste
komma från de inre delarna av atomens elektronsystem,
framgår redan därav, att de förutsätta för sin uppkomst relativt
stora krafter — sådana som vi endast kunna anta finnas i de
inre partierna av elektronsystemet.
Nu visa alla undersökningar över grundämnenas
röntgenspektra en påfallande överensstämmelse mellan dessa spektra.
Ett visst grundämnes röntgenspektrum skiljer sig knappast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
