Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Viktor Theodor Homen. Av prof. HJ. Tallqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dessa och av gasens eget ledningsmotstånd och detta senare äter proportionellt med nämnda avstånd, samt vidare att övergångsmotståndet snabbt tilltar med växande förtunning, medan gasens eget motstånd växer nära proportionellt med trycket. Avhandlingen hade säkert sitt värde med hänsyn till dess framträdande vid ett så tidigt stadium av frågan om elektricitetens gång genom gaser. Klarhet i dessa problem fick man ju som känt först genom J. J. Thomsons och hans elevers grundliga experimentella och teoretiska arbeten sedan år 1896. Såsom vi numera veta, beror ledningen av elektriciteten i gaser på ioniseringen i dessa och endast under alldeles speciella förhållanden, nämligen små strömstyrkor och icke alltför små gastryck, gäller den OHM’ska lagen. — Homén fortsatte emellertid dessa undersökningar, numera med begagnande av konstant galvanisk ström från ett av honom konstruerat jättebatteri av inalles 1456 st. kromsyreelement i grupper om 18 i varje. Inställningen av elektroderna i urladdningsröret på olika avstånd skedde dessutom på ett bättre sätt än tidigare, nämligen utifrån på magnetisk väg. Som. elektroder användes dels platina i trådform, dels aluminiumskivor, och deras största inbördes avstånd uppgick till 19 cm, medan trycket i rören varierades från ett minsta värde 0,083 mm till ett största 80,9 mm. Också de uppträdande ljusfenomenen beskrivas (Se Finska Vet. Soc:s Acta 1886 o. 1888). Luftmotståndet befanns, frånsett en viss inverkan vid de större trycken av själva ljusfenomenet i röret, proportionellt med avståndet mellan elektroderna, men växte med stigande tryck mindre snabbt än proportionellt med trycket. Övergångsmotståndet åter erhöll Homén vid högre tryck nästan lika vid såväl aluminium- som vid platinaelektroder, vid lägre tryck än 10 mm däremot mycket större vid de senare. Det växte starkt vid tilltagande förtunning av luften i röret. Vid lägre tryck dominerade i överensstämmelse härmed övergångsmotståndet vid elektroderna, vid högre tryck själva luftmotståndet. — Homéns undersökningar beträffande det elektriska lednings-motståndet i förtunnade gaser äro väl de fullständigaste som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
